I natt har varit en redig pisse natt, kl 17 igår va jag så trött att ögonen gick i kors, satte tandpetare i ögonen och tvinga upp dom. Jag vet ju att min återhämtnings kurva börjar men att somna kl 17 kändes i absolut tidigaste laget. Kl slog 20 och jag gick upp och tog mina sova piller som skall stänga av hjärnan en stund och inväntade resultat, nada kom, kl 22 ännu vaken, trött som fan, tankarna flög och dom va överallt.. Kl 23 hjärnan är i full gång resten av mig vill sova, inget sammarbete alls. Så jag går upp och tar en annan pilla som oftast däckar mig inom 30 min i kombination med dom andra, kl 00, hjärnan hej hå låt oss lösa världsproblem, kroppen håll käften för fan!! 

Kl 01, ännu sömnlöst, ångesten slår på och jag bara känner att skjut mig för fan, hjärnan e i stt esse och det tar inte slut.. 02, lyckas somna, 03 vaknar pisse nödig, 03.30 hjärnan vakna igen, 04 somna, 05 vakna, hjärnan redan ja men då sätter vi igång, kroppen HÅLL KÄFTEN OCH SOV... 

 

06 gav fucking upp och steg upp och satte mig med min kaffe kopp... 

Ja så här kan mina nätter se ut allt som oftast och det suger ju fett, för hela dagen blir liksom total sabbad och man känner sig sjuk och bakfull och liksom bara som en tickande bomb, dra mig på fel håll idag och det kommer smälla som en potatis i en popcorns skål.. Kaboom. 

 

Jag får använda all min kraft att inte gå och lägga mig nu, för om jag så skall somna kl 18 i kväll så jävlar skall jag inte sova middag. 

Men jag tror jag håller mig vaken längre idag då jag funderar att närvara vid ett möte i kväll kl 19. 

Får dock se om jag ens hller mig vaken tills Hansson slutar 15.30 så jag kan åka med han :P 

 

NÄr jag blev sjukskriven från början för många år sen nu, mer än 3 år sen nu så har jag haft ganska hyffsade doktorer, sen fick jag doktor Johan och han hade jag länge länge länge ch det va så skönt vi va samspelta och han visste vad jag behvde och va lyhörd och min trygghet i allt det som skedde, han va min klippa för jag visste att oavsett vad så skulle han finnas där och fånga mig när jag föll.. 

 

MEN sen sluta han och jag skulle flytta över till Landskrona, vilket har blivit total KATASTROF!!

Läkarbrist, jag har aldrig samma läkare och detta innebär en stress för mig som inte e nådig, alla skall på och pilla med medicineringen, en läkare sätter in nåt, tar bort nåt annan, nästa sätter in nytt tar bort annat. 

Jag får ren och skär panik. 

 

Sen är det liksom, hallå här e jag....

Ena läkaren prata om motion, det hade hjälpt en av hans patienter som hade ångest på morgonen, då hade han börjat cykla på morgonen sen mådde han bra, japp va kul för han... Men min ångest stoppar mig ofta från att ens gå ytan för dörren, jaha men börja motionera, gå ut varje dag. HÖRDE DU VAD FAN JAG SA??

Ja men ångest medicin gör dig trött och det e inte bra.. Nej okej men då fortsätter jag med min ångest och förösker motionera i hallen när jag skall kämpa mot min ångest för att ens öppna dörren, check på den! 

Tack doktorn. Vi sätter in en annan medicin på kvällen som skall hjälpa till att däcka dig så du sover bättre så kommer ångesten att förbättras...

 

Japp.. Medicin ändring, check, sover jag bättre? Nope.. 

 

Ny läkare, detta e intressant jag har forskat i sönm.. jaha skiter väl för fan jag i... Ja vi måste ju få dig att sova, så jag plockar bort den meducinen och sätter in en annan som gör att du kommer sova bättre... Japp, check på den! 800 kr kosta den, så tack men nej tack den sitter bra på apoteket och kommer aldrig hämtas ut. 

 

Dricker du kaffe? Ja det gör jag.. Det e inte bra för då blir man pigg, ja och tur e ju det när jag inte kan sova och e skit trött på dagen, kaffet räddar mig liksom... Ja men du skall inte dricka kaffe mer än 2 koppar på morgonen och sen inget kaffe efter 13... Ehhhhhhh are you fucking kidding med????

Det hjälper skall du se.. Check på den inget kaffe. 

Röker du? Ja gör jag, ja då skall du inte röka efter kl 16 för det stimulerar oxå och då kan man inte heller somna, Check på den inte röka efter 16, e du inte klok??? Skall jag inte ha några vänner kvar sen....

 

Inget kaffe efter 13, inga cigg efter 16, vem vill umgås med mig runt 17 tiden?? :P 

 

Ingen fråga om min ångest, mina panikattacker, nej då SÖMNEN... och motion igen.. 

Ja jag försöker, tro mig jag försöker men ibland stoppar ångesten mig från att öppna dörren och jag skulle vilja bli av med dom ångest topparna.. Ja men det blir du om du tar en promenad, ja men hur skall jag komma ut på promenad om jag inte ens kan öppna dörren, ja mne det blir bättre om du får sova...

 

Sjukskrivning, ja sjukskriver dig 1 månad... MEN vänta jag måste va sjukskriven en längre tid för att vara med i sammarbetet mellan AF och FK.... Ja men vi måste utvärdera medicineringen... 

Ja men detta funkar inte, jag kan inte hålla på att jaga läkar tid en gång i månaden för det e ju inget som går av sig själv.... TROTS det läggs bevakningar från arbetsterapitantan som får ta allt... så måste jag ändå ringa ochEFTERLYSA en tid... 

 

Allt detta krångel med läkare och sjukskrivningar gör att jag inte kan komma igång med arbetsträningen för INGEN FUCKING LYSSNAR... 

Jag orkar inte ta tag i allt, jag orkar inte detta jävla fucking bekymmerna... 

 

Sen skall man bråka med soc, för om sjukrivningarna inte kommer in i tid får jag inga pengar från FK i tid och då får jag massa klydd med soc och deras utbetalningar.. 

Jag orkar inte, när skall jag få kunna sätta mig ner och känna nu flyter det på? 

Aldrig verkar det som, alltid nåt jag måste ta tag i.. 

 

Jag kan liksom inte skita i det heller för jag måste ha mat på bordet, så jag har inget val än att ta tag i allt. Ibland önska jag mig en sån där kontakperson som skulle kunna dra i allt detta till mig så jag slapp och bara kunda få återhämta mig. 

 

Jag får ingen hjälp med att ta topparna av ångesten som är ett stort problem i min vardag, panikångest attacker som kommer och går.. Det tär på mig och det tär både psykiskt och fysiskt.. 

 

Sen vet jag inte heller redigt vad jag liksom skall arbetsträna mig tillbaka till, min arbetsplats verkar ha glömt att jag finns, min sjukskrvning gick ut den 31 Maj, det är nu den 14 Juni... Inte ett samtal eller mail med frågan om hur det e och hur det går får jag från min så kallade chef... Ja jag känner ju att jag har en arbetsplats att komma tillbaka till?? Nej dte gör jag verkligen inte... I över 1 år nu ar jag varit borta och nada kontakt har den där chefen tagit.. 

 

Min förra chef visa i alla fall intresse.. Tror inte dom önskar mig åter om jag skall vara helt ärlig, jag e nog bara ett namn i deras databas.. 

Nåja idag får hon ett nytt intyg på sin mail så hon vet att jag lever och finns här i världen.. 

 

Nu skall jag motionera in i duschen, det räknas väl, sen skall jag synda och dricka KAFFE... 

 

Adios