Ja bloggen har legat på is, har inte känt att det blir några bra bloggar i min sinnestämning som just nu präglar min kropp...

Det är som om orken och lusten lämnat mig men den finns ju där nånstans skall bara finna den igen.

Jobbat har jag allt gjort, mer än jag borde men vad gör väl det... Det finns ingen personal så vad skall man göra. Jag ställer upp för min chef, mina kollegor och patienterna... För ärligt vissa timanställda och vissa vikarier borde inte jobba inom detta yrke.. Och det står jag för.

 

Det har varit tungt på jobb inte bara arbetsmässigt utan även psykiskt..

Jag känner även att jag e mer känslig just nu vilket är extremt jobbigt...

 

Det är ju så, istället för att få svar på vad min knuta va fick jag reda på att jag har 2... Väntar på tid på bröstmottagningen... Inte alls kul och oron e stor... Jag har svårt att släppa tankarna på detta. Det stör min sömn...

Försökte få semester denna helgen fick en dag i alla fall... Alltid nåt..

 

Jag känner mig ledsen hela tiden, kan nästan börja gråta för inget, detta märkte jag tydligt i onsdags på jobb då jag näsan bröt... Men nånstans finns den där starka Lotta som inte känner...

 

Du är en kämpe sa en kollega i onsdags då jag dök upp på jobb med feber, halsont och huvudvärk.. Ja sa jag, jag har inget val, vi har ju ingen att ringa in...

 

Just nu hopar sig livet för mig... Men jag vet att jag har kraften, skall bara finna den igen...

 

Men jag har i alla fall en tonåring till den som känner för att ha en otacksam snorvalp i sitt hem...

Den ungen har nu satt sig på mina sista nerver... Men jag e ju hans mamma och klart älskar jag han i alla fall.. dock tveksamt i vissa samanhang...

 

Jag har i alla fall världens finaste pojkvän, världens gosigaste hundar förutom bobbo som just nu stinker värre än en skunk i från bakdelen när han släpper sig... Det är som att bo i en gaskammare... tur min näsa e liiiiite täppt haha... Det positiva med att ha en hund som fiser så surt e att jag kan fisa fritt och skylla på Bobbo haha...

 

Medans andra fredags roar sig så skall jag snart gå och sova som en pensionär på grönbete... Kl ringer 04.30 för att arbetspass.....

 

Det kommer nog inte uppdateringar så där tätt just nu för som ni märker e dom inte varken så roliga eller trevliga att läsa...

 

Så på återseende..

 

 

 

Han lämna mig ensam med ormarna som visst skulle ha nytt vatten, lägligt.. 

Pisst off skojar man inte bort tigerpyton e inte roligt att försöka få ut vatten skålen när den bestämt sig för att ligga i den... 

Sen rymmer den jäklen så nu är det silvertejp på glaset tills lås inskaffats.. En visst e han söt?? Eller?? 

Nej inget kul att informera om.. Eller jo men orkar inte skriva på luren...

Hajdå

Egentligen borde jag kanske inte skriva just idag men jag ger det en chans. 

 

Ja mammografi, ultraljud och biopsi är i alla fall avklarat, nu bara vänta på telefonsamtal från doktorn.. Jag går med telefonen i högsta hugg hela tiden... 

 

Jobbat har jag allt gjort så det både räcker och blir över. 2 lediga dagar har jag i alla fall haft nu snart. I morgon är det åter till jobb. Ibland kan jag undra varför jag alltid tar på mig en massa extra, ja jag älskar mitt jobb men ibland borde jag tänka mer på mig själv, min hälsa.. Men när det är kris så får man ju ställa upp jag vet ju att jag har tillbaka det sen. 

Jag vet att folk är rädda att jag skall gå i väggen, ja det kanske jag gör en dag, jag vet inte. Jag märker att mitt humör i alla fall börjar gå åt helvete kan jag säga. 

 

Men det kanske har andra orsaker, jag vet i alla fall att jag känner sån förbaskad ilska att det näst intill är jobbigt att vara i kroppen... 

 

Jag är en person som ställer upp för folk, jag är rättfärdig, moralisk, ärlig. Behöver någon min hjälp så gör jag vad jag kan för att hjälpa till, jag stöttar där jag kan, jag finns där när nån behöver.. 

Men visst skall väl sånt gå båda hållen?

För en sak e dä jävligt säker, jag skitar inte ner mig för att sen inte få ett junta tillbaka... 

Men man kan vara godtrogen en gång, sen aldrig mer. Min stöttning och hjälp lär man sen inte behöva försöka få igen. 

 

En sak är då i alla fall säker, det finns gränser för mig... Och den är snart nådd.... 

 

Nej nu skall jag fortsätta städningen, vänta in mail svar, för att sen fortsätta med ett uppdrag som jag är redo att slänga åt helvete.... 

 

Adios