Ja nu va det ett tag sen, jag har inte haft orken eller motivationen att skriva. 

Jag har stallet och det tar ganska mycket av min ork även om det ger mig massor så tar det min energi. 

 

Jag va hos den där arbetstersterapueten och det va bättre än jag väntat mig. 

Vi prata lite om hur min vardag ser ut och vi kom överens om nya tider för att jag skall få hjälp att just balansera aktivitet med vila.

Det är ju ett stort problem för mig för när jag mår bra går jag på i 100 och bara köttar sen kommer det, på kvällen när mörkret lägger sig, trycker, känslan, ångesten och det e det jag måste lära mig. 

Att inte gå på för fullt när jag mår bra utan balansera mitt liv på ett bättre sätt. 

 

Vettigt absolut och en viktig del för mig för att återvända till dom normalas värld, för just nu e jag ju inte redigt där. Jag kämpar varje dag och jag e lite trött på att kämpa, jag orkar inte ta tag i dom sakerna som e viktigast, dom skjuter jag undan och hoppas dom försvinner. Det gör dom klart inte. 

 

Liam har varit här och han va med ut i stallet och hjälpte till att mocka, vi hade ett ar mysiga dagar och han kommer nog igen på tisdag <3 

Jag saknar han när han inte e här så klart. Min äldsta son e numera bosatt på Gotland med sin brud. 

Saknaden efter honom är enorm och jag önskar så att han kom och hälsa på, 

 

I fredags fick jag äntligen på väldigt länge försöka göra mig snygg för en kväll utanför hemmet. Det blev Malmö och mat på El Patio sen blev det Sherlocked och det kan jag varmt rekomendera, fy fan vad kul det va.

Ett roligt spel där det gäller att tänka, ja jag tillhörde dock det förlorande laget men va gör det man hade jäcligt kul undertiden man gjorde det. 

 

Inne på El Patoi tänkte jag på en sak, sällskapet jag satt med började prata om ett annat sällskap på andra sidan bordet hur alla dom va unga och en av dom va mycket äldre än resten och skämta om att han nog inte hade vänner i sin egna ålder. 

Då titta jag runt på mitt sällskap och insåg att jag va som han, äldst och alla andra mycket yngre haha. 

Ja så kan det va men ärligt så kändes det inte redigt så. 

Sällskapet va trevligt och många skratt. Jag hade bara träffat 1 av dom innan sen kände jag ju Jimmy, Danne och Lina. 

 

Min utgångsdatum närmar sig och jag känner en enorm saknad, av sällskap, av nån att titta på film med, umgås med och framför allt prata med. Som det e nu pratar jag mest med mig själv, ja det e jävligt bra för jag får ju oftast bra svar av mig själv. Men ni vet det där 2samheten som inte finns den saknar jag. 

 

Någon skulle kalla mig desperat tja mörjligt men än så länge inte så pass att jag tog en 22 åring som försökte ragga på mig. 

 

Sen skall jag säga det rakt ut, helt jävla ärligt jag behöver SEX!!!!!

Jag är människa så döm mig inte men så e det tamajfan. 

 

Nåja jag tar med mig spindelväven på hemmet för utgångsdatumen e här om 1 månad. 

 

Men i kväll behöver jag inte prata med mig själv, Lina, Hansson och Theo kommer och hälsar på mig, fy vad jag skall prata :P 

 

Adios 

 

Va länge sedan jag gjorde ordentligt men med det nya nu så känner jag på morgonen när jag vaknar en vilja att stiga av sängen. 

På kvällen har jag en trötthet jag inte kännt på mycket länge och det är en underbar känsla. 

 

På prov nu en månad har jag 2 st hästar som jag sköter som mina 3 dagar i veckan. 

Karmel och Max är namnen på dessa ståtliga herrar. 

Förra veckan va jag ute i stallet i Teckomatorp ons, tors, fred och lördag. 

Det va underbart att kunna åka ut när det passar mig, mocka i min takt, ta in hästarna, rykta, mysa och rida om jag vill. 

Har inte redigt varit väder till det men jag hoppas nu denna veckan när jag skall va där tis, ons, tors att det blir nån ridning av. 

 

Jag behöver inte heller rida alla 3 dagarna, jag vill klart rida men för mig är även den här biten att ha nåt att göra, att se framemot. Hur man kan se framemot att mocka skit och piss efter 2 hästar kanske inte många kan förstå men för mig blir det en slags sinnesro. Att mysa med hästarna, borsta dom, pussas och kramas en stund är nog för mig vissa dagar. 

 

Jag känner mig behövd och jag känner mig viktig. 

 

Max kan jag rida utan problem, Karmel behöver jag övning på då man måsta ändra hela sitt tänk när det kommer till ridning för honom kan man inte rida som man rider andra. 

Hoppas i veckan som kommer att hon som har hästarna kommer ut eller den andra tjejen som oxå har häst där ute kommer så jag kan få rida Karmel. 

 

Honom kan jag inte rida ensam ännu och behöver lite mer kunskap och framför allt lära känna honom och ändra mitt tänk att rida med skänklar och tyglar. 

 

I morgon är det dags för första träffen med arbetsterapeut här i Landskrona. 

kl 10.00 skall jag vara där och efter det kommer jag åka ut till stallet och fixa för i morgon är det min dag igen :D 

 

Jag känner klart av min rygg då mocka e ganska så ansträngande men förvånande nog inte så jävligt som jag fasade för. 

Nog mycket oxå att jag gör det i min takt och ingen tidspress, jag har ingen klocka att följa, ingen stress. 

Bara jag och skiten liksom. 

 

Jag sover som en bebis, e trött när kvällen kommer. Nog oxå mycket för att när jag har stallet sover jag inte middag :P Men det är oxå en helt annan trötthet än jag hade innan. Detta är TRÖTT i rätt trött, fattar ni vad jag menar eller det blev konstigt? Haha. 

 

Bebisar är 2 veckor gammla och har öppnat ögonen, dog sötdöden medebums.

Men jag har konstaterat att jag är INTE katt människa och detta kommer jag nog aldrig bli. Det är DÖÖÖÖÖ ÄCKLIGT att hålla på med lådan, det luktar äckligt och kommer ALDRIG att vänja mig vid detta, så enkelt e det. 

Så det blir ingen katt för min del när dessa flyttar kommer det bli tomt som fan men ingen katt kommer att stanna. 

 

Bjuder på lite bilder. 

 

Först Bebis Freja 

 

E det just nu. 

 

Jag närmar mig min fördelsedag och jag kan inte bestämma mig, skall jag eller skall jag inte. 

Jag nollar och så klart hade det varit kul och super mysigt att samla familj och vänner för att fira min dag. 

Men kommer dom åka till Landskrona eller kommer jag bjuda in men ingen kommer? 

 

Jag vet inte vad jag skall göra eller hur jag skall ställa mig till detta. 

Men jag antar jag får bestämma mig snart för dagen närmar sig med storsteg så klart, 

 

Min äldsta son har nu bosatt sig på Gotland känns lite vemodigt men samtidigt e han 19 bast och e vuxen till att ta sina egna beslut, hade jag velat ha han närmare, så klart. Men han bestämmer över stt egna liv och jag hoppas allt blir bra. 

 

Hassela Gotland har fått stänga ner sin verksamhet!! JIPPI inte en dag förtidigt kan jag säga att dom ens fått ha ungdommar där under deras så kallade behandling e för mig ett under att det fått pågå så här länge. 

Men äntligen kom dagen då dom fick stänga igen verksamheten och indraget bidrag och tillstånd. 

Skönt att folk äntligen fått upp ögonen ang detta ställe. 

 

Igår va jag och prövred 2 hästar i Teckomantorp, den ena gick hur bra som helst den andra, mycket häst, egen vilja och funkar inte att rida som med andra, inte använda skänklar med mera. Min kompetens på ridning räcker inte redigt till i detta. Men jag kommer testa ett par gånger till, skam den som ger sig. 

 

Idag skall jag städa och tänka, fundera och försöka hitta en lösning på att mitt busskort går ut i morgon och inga pengar på kontot, jag kommer från och med i morgon vara fast i LA.. Detta suger fett, jag vet inte hur jag skall reda ut saker, detta börjar bli ett ångest moment utan dess like. 

 

Ångest över att vara så låst och begränsad som jag blir i såna här lägen och bara tanken på hur skall jag klara mig till den 27, ja inte för att det blir bättre då, 9700 kr kommer berika mitt konto :( 

Kan man köra sån swish lek? Ja alltså folk skickar till mig men ni får inget tillbaka, haha nej tänkte det oxå :P 

 

Nej dags att skura hemmet, frågan e om jag kan dammsuga inne hos Lisa och bebisarna, hon e nog inte van vid dammsugare och jag vil ju inte skrämma vetet ur henne. 

Bebisarna e 1 vecka gammla idag och sååååå super söta, längtar tills dom öppnar sina ögon :D

 

Nej Lotta sluta skriv nu... 

 

Adios 

 

 

 

 

Ja jag hade ju tankarna på att skaffa en katt, såg ett nödrop på en liten tjej misse som heter Lisa som behövde ett lugnt hem för att föda sina bebisar i e det nåt jag har så e det lugnt hem. 

Så jag skcika iväg ett medelande, samma kväll kom både hon och 5 bebisar. 

 

Den e stulen och jag vill ha den åter. 

 

Jag har mina meduciner som jag tar till natten men som igår, tog dom kl 20.00 kl 01.00 va jag ännu vaken, blääää liksom. Det slutar liksom i en ond cirkel för jag kan då inte hålla mig vaken dagen efter utan sover minst 2 timmar på dagen. Jag kämpar emot men tröttheten vinner i alla lägen. 

 

Varför sover jag inte då? 

Tja alltså dom 2 senaste kvällarna har det varit en jobbig ångest som präglat mig. 

Den har suttit runt mitt bröst med kätting och det har varit mycket tankar. 

Försöker titta på mina serier på netflix, tittar på ett avsnitt och när jag är halvvägs i avsnitet får jag börja om för jag har inte den blekaste om vad som hände för jag har tittat men inte registrerat. 

 

När jag sen släcker för att sova är det som ett sorl, vet inte hur jag skall förklara det mer än med att tänk er vara på en fullsatt resturang, det sorlet som finns där, musik som spelas och allt detta sorl som finns. 

Ungefä så låter det i mitt huvud dessa kvällar/nätter och det tar tid att få sorlet att tystna. Jag har små knep men ibland tar det tid. Men när korken väl sätter sig och tystnaden uppstår då kan jag somna. 

 

Ja låter kanske koko men så e det, bästa sättet att förklara det på. 

 

Vad e det som snurrar i hjärnan då, ja det e allt möjligt från att varför heter gris, gris? Varför finns det inte liv på pluto, till ekonomi, jag kommer inte få mer pengar för att jag går med i den gemensama kartläggningen utan då får jag samma ersättning men jag skall ändå jobba? 

Detta suger ju, det går inte, jobbet måste då finnas i landskrona för jag har inte pengar till busskort, så det måste finnas på cykelavstånd. 

 

Hur kan jag göra för att få ihopa saker, bostadsbidrag e sökt, hoppas på det bästa..

Ett lättare jobb 25% typ sitta hemma svara på mail, skicka dokument, fakturer eller annat som jag kan göra i min takt och efter mitt mående. 

 

Ja jag vet då inte men det måste lösa sig! Man kan inte få högre ersättning från FK om man inte har en sjukdom som gör att man typ nästan e döende. 

För mig e detta en fråga, jag lider av ångest och att inte ha pengar så man klarar sig hela månaden eller knappt räkningarna ger mig dubbel så mycket ångest, hur tänkte man där??

 

Jag skall nog säga på första mötet på det där GKL att jag vill jobba på FK haha.. 

 

Hade ju nånstans förhoppningen om att efter 30/11 skulle jag börja jobba 25% och få upp pengarna några snäpp men det verkar ju HR och chef sätta stopp för då dom inte verkar vara villiga att anpassa mina arbetspass på den avd jag jobbar på.

Så där e det ju kört pankakamissskit.

 

Nåja en dag i taget, jag kämpar, än har jag inte gett upp, jag andas än! 

 

Varje morgon får jag en snapchat video av Lina, den är alltid på Theo och detta gör att jag faktiskt börjar varje morgonen med ett leende för den bebisen får tanten att le med hela huvudet. 

Detta är en sån liten sak som ger mig sol bland molnen, TACK Lina <3 

 

Nu skall jag bädda ner mig i soffan med en film

 

Adios

 

 

 

Ja jag har ju gått i tankarna att skaffa ett husdjur, senast va det katt. 

Katt e ju behövande dom oxå men man har inte över sig att man måste vara hemma efter 5 timmar för katten skall ut och kissa och bajsa, detta gör den ju i en låda. 

Vilket va precis det som fick mig att nja nje en äcklig låda som kommer lukta, piiiiiii vill jag det. 

Tänk om katten kissar utanför lådan och på saker som kommer lukta för evigt och sånt äckligt.. 

Sen allt hår, min ocdstädrenlighet slår in medebums och sger STOOOOOPPPPPPP.

 

Men när jag sen tänker efter på min track record när det gäller husdjur så kommer jag fram till att tja katt har jag aldrig prövat. 

 

Fåglar, testat, dom lät, handduk över, handduk aldig av, döda fåglar. Jaja ring inte djurpolisen nu jag va typ 10 eller nåd. 

 

Sander fick en sån där guldhamster, dog av hjärtstillestånd, när sander och hans kompis jaga den för den smet ur buren. Ja ingen djurpolis här heller dom va typ 2 bast. 

 

Kanin, testat, lukta illa, satte den på balkongen, fick springa fritt på balkongen, vår sommar, funka bra, höst börjar bli kallt, jag tänker klart på kaninen och sätter ut en värmefläkt till lilla ninan.. Kom hem en dag, död ninna, elaktrifaktionerard, låg med håren spetandes och fastklibbad i plastmattan. Nån kunde ju berättat att kaniner äter sladdar liksom. Inte mitt fel deta heller, jag tänkte på kaninens bästa så den inte skulle frysa. 

 

Sander har dock trott i många år att kaninen rymde från balkongen och sprang ut till sina vänner på ängen :P 

Ja alltså tills jag berätta sanningen :D 

 

Fiskar, prövat, dom dog, skaffa nya, fixa vatten, gjorde allt, dom dog, skaffa nya, sen börja dom simma upp och ner och sen dog dom. 

Utom en som levde for evigt tills han "dog"

 

Ödla, funka skit bra, överlevde. 

 

Hundar, funka skit bra alla överlevde. 

 

Ormar, funkar skit bra alla överlevde. 

 

Så egentligen så får jag då skaffa en ödla, hund eller orm.. För det e dom enda djuren än så länge som överlevt i mitt sällkap. 

Sen e jag med handen på hjärtat rädd för katter, jag tycker dom har räliga farliga ögon och är ondskefulla. 

Men jag tänker om jag får en egen som passar mig så blir det match made in heaven. 

 

En konstig färg med konstiga fläckar, kokobolle och gör roliga saker är några krav. Några andra, rumsren så rumsren så den även städar upp sitt egna hår :P 

Nakenkatt går FET BORT. En sån e ju rälig att klappa, alltså alla katt älskare döda mig inte mig. Men naken katt no fucking way, då kan jag klappa mig själv på benen innan jag rakar dom när dom e lite stickiga men inte ludna. 

 

Mitt hem är min borg och just nu har jag ett boende som e fint och rent och bara mitt och det e det viktigaste just nu. Men oj vad jag skulle vilja ha sällskapet. För avsett vad så e det ensamt här hemma.

Jag har dammråttorsomgömmersigibland men dom kan man inte klappa, jag har även spindlar som e lite varstans men dom e inte hellr så där keliga liksom.. 

 

Sen närmar jag ju mig mitt utgångsdatum så att bli en galen catlady e snart mitt enda alternativ. 

Spindelväven e snart så tjock att det behövs bendjärn haha.. 

 

Jag kanske skall satsa på en ny kontaktanons och se om jag kan få nap, hur många av mina vänner kommer hjläpa mig dela skiten av den??? 

 

Adios

 

 

 

 

E jag idag, gårdagen tar idag ut sin rätt och jag har sovit mestadels av dagen. 

Detta va jag klarrt bereed på så inga planer alls gjorda idag.

Sånt där som jag måste tänka på. 

 

Ja nu skall jag försöka bena ut mötet jag va på i går, jag va där i alla fall men om jag va närvarande vet jag inte redigt. 

 

Vi börja i alla fall mötet och jag börja med att berätta hur konstigt och fel jag ansåg mötet kändes då varken läkare eller chef känner mig. Detta höll läkaren med om och beklaga att jag hamnat lite mellan stolarna i väntan på övertag till Landskrona. 

Sånt som händer och det e ju FK som kallat till mötet för att få en plan för min återgång till arbetslivet. 

Vilket är kanon tycker jag så klart för att bara gå hemma e inte så kul som det låter. 

 

Men i vilket fall som helst så va den där HR tanten redan från början otrevlig och verka mest besvärad av att vara på plats, när man börja prata om omplacering inom regionen gjorde hon det klart att starta hon en sån utredning skulle den ta 2 veckor och skulle sluta med uppsägning av min tjänst då administrativa tjänster bara va för undersköterskor som kan jobba. Alltså fanns det inga alternativ för en omplacering på mig. 

 

Och skulle jag återgå till jobb och jobba 25% tex så visste jag väl att dom 2 timmaran måste man ju jobba men kan inte bara ha 2 timmar på jobb och inte göra nåt, nej men alltså, ja vad säger man. 

Jag sa inte mycket mer än att jag börja gråta så börja mötet. 

När man redan mår dåligt och få sånt bemötande e ju toppen i botten. 

 

Region skåne är en stor jävla arbetsplats och det känns märkligt att det inte finns omplacerings möjligheten nånstans i hela jävla skåne! 

Men det e ju hennes jobb så hon vet väl.

FK stoppa henne och sa det e inte aktuellt med nån sån insats från arbetsgivaren.

 

Läkaren börja prata om ett projekt, njur eller vad den hete, det va att man 3 timmar, 3 dagar i veckan åkte till en gård och utförde natur saker, plantera blommor plocka bär eller nåt. Inte min grej alltså jag är inte natur kotte och bär människa och detta projekt pågick i 8 veckor men lång väntetid på att komma med. 

 

FK presentera sedan ett annat alternativ som heter gemensam kartläggning och detta innebär ett sammarbete med arbetsförmedlingen vilket kommer kicka igång inom 2 veckor om jag passar in detta projekt. 

Och som jag förstår det då så kommer jag att vara tjänstledig under sjukskrivning från min fasta tjänst. 

Jag kommer att få gå på ett uppstarts möte där man bedömmer vad jag kan tänka mig att jobba med och vad jag kommer att klara av. 

 

Detta projekt är då tidsbegränsat till 12 månader, jag kan när som under dessa månader säga nej nu vill jag tillbaka och kan alltså då bryta och gå tillbaka till min tjänst. 

 

Då kommer man börja på 25% på nåt ställe som passar mig med anpassade arbetsuppgifter som är passade efter mig och min förmåga. Sen kommer man öka tiden efter hand, unegfär som det varit under 2,5 år när jag skall ha återgått till mitt jobb. 

Planen är då att under detta år skall jag vara tillbaka med 100% arbetsförmåga, antingen återgår jag till min tjänst eller så finns chansen att jag får stanna på det stället jag jobbat 12 månader om jag vill och om arbetsgivaren vill så klart. 

 

Jag kan även välja att plugga 12 månader och läsa upp nån kompetens med mera. 

 

Dom kan oxå under första mötet bedömma att jag inte är i tillräckligt bra hälsa ännu för att starta och då händer inget mer än att min sjukskrivning löper på.

Hon på FK gjorde klart för alla parter att det inte finns nån tidsbegränsning på min sjukskrivning utan att den kommer löpa på så länge sjukintygen kommer in. Där finns inget att diskutera kring det, den kommer fortgå oavsett vad.

 

Att ha FK på sin sida känns skumt få man alltid hör skit om dom. Men jag tror att eftersom jag haft chenasen att ha doktor Johan som skrivit väldigt bra intyg så finns det inte mycket att diskutera. Jag har även för 1,5 år sen gjort en utredning som FK starta där jag träffa deras läkare och deras team och denna utredning gav oxå kött på benen. 

 

Efter mötet igår fatta jag inte vad som hänt och HRs bemötande och den tysta chefen som inte sa bu eller bä gjorde mig otroligt besviken. Jag lyssna inte redigt och jag visste inte vad som bestämts men idag läste jag min journal och detta är vad som bestämdes, jag sa alltså ja till gemensam kartläggning. 

Så mycket vet jag nu. 

 

Nu tar vi en dag i taget och ser vart vi landar i detta, kan inte mer än gå åt helvete eller hur? 

 

Adios

 

 

 

 

är jag denna kväll. Jag e sönder gråten och jag e matt, jag e trött och jag e förvirrad. 

Jag vet inte hur jag skall tackla dagens möte och jag vet inte vad jag skall tro om en framtid. 

 

Det är lätt för HR tanten att sitta och säga om vi startar en omplacering utredning så kommer det ta 2 veckor och det finns inga jobb mer än för folk som kan utföra sitt yrke så då blir det uppsägningen efter 2 veckor. 

Jag satt som ett frågetecken och tårarna kom. 

 

Tåget hem va en pärs och jag grät hejdlöst mer än en gång. Pinsamt men sant. 

 

Sen va det en enda stor röra med olika förslag på natur rehab, plantera blommor eller vad det va på nån gård eller djur eller nåt. Jag kunde inte ta in allt som sas det va en evig röra och nu skall jag försöka bena ut vad som blev sagt och vad dom egentligen bestämde om min framtid. 

 

För just nu vet jag då tamajfan varken ut eller in. 

Dock hade jag, kryss i taket FK på min sida och läkaren så klart. Det va skönt att dom va där för att göra det bästa för mig. Chefen och HR tja dom skulle jag kunnat sparka ut. 

 

Men jag kommer att skriva mer i morgon när jag fått rättsida på mina tankar och vad som hände. För eftersom jag inte kan reda ut det själv riktigt nu så vet jag inte hur jag skall få ner det i ord. Jag måste först kunna sätta ord på vad som hände för att kunna skriva ner det. 

 

Men ett stort hjärtligt TACK till Lina som umgicks med mig innan mötet och fick mig att tänka på annat, underbara Theo som fick denna tant Lotta att skratta gott och må bra. E det nåt den ungen gör så e det tant Lotta glad <3 all kärlek till dessa. 

 

TACK till ole som ringde när jag va på tåget, hämta mig och bjöd på pizza så jag fick prata av mig lite innan jag landa hemma i ensamheten. 

 

Det e ju här i ensamheten som tankarna blir som värst.

Jag orkar snart inte mer. Jag har ingen kraft kvar i min kropp. Jag orkar inte med mer nu. 

Jag vill lägga mig under en sten och själv dö. 

Varför kämpar jag när det ändå blir pankaka av det hela? 

 

Nej jag ger snart upp allt. 

 

Adios

är jag denna kväll. Jag e sönder gråten och jag e matt, jag e trött och jag e förvirrad. 

Jag vet inte hur jag skall tackla dagens möte och jag vet inte vad jag skall tro om en framtid. 

 

Det är lätt för HR tanten att sitta och säga om vi startar en omplacering utredning så kommer det ta 2 veckor och det finns inga jobb mer än för folk som kan utföra sitt yrke så då blir det uppsägningen efter 2 veckor. 

Jag satt som ett frågetecken och tårarna kom. 

 

Tåget hem va en pärs och jag grät hejdlöst mer än en gång. Pinsamt men sant. 

 

Sen va det en enda stor röra med olika förslag på natur rehab, plantera blommor eller vad det va på nån gård eller djur eller nåt. Jag kunde inte ta in allt som sas det va en evig röra och nu skall jag försöka bena ut vad som blev sagt och vad dom egentligen bestämde om min framtid. 

 

För just nu vet jag då tamajfan varken ut eller in. 

Dock hade jag, kryss i taket FK på min sida och läkaren så klart. Det va skönt att dom va där för att göra det bästa för mig. Chefen och HR tja dom skulle jag kunnat sparka ut. 

 

Men jag kommer att skriva mer i morgon när jag fått rättsida på mina tankar och vad som hände. För eftersom jag inte kan reda ut det själv riktigt nu så vet jag inte hur jag skall få ner det i ord. Jag måste först kunna sätta ord på vad som hände för att kunna skriva ner det. 

 

Men ett stort hjärtligt TACK till Lina som umgicks med mig innan mötet och fick mig att tänka på annat, underbara Theo som fick denna tant Lotta att skratta gott och må bra. E det nåt den ungen gör så e det tant Lotta glad <3 all kärlek till dessa. 

 

TACK till ole som ringde när jag va på tåget, hämta mig och bjöd på pizza så jag fick prata av mig lite innan jag landa hemma i ensamheten. 

 

Det e ju här i ensamheten som tankarna blir som värst.

Jag orkar snart inte mer. Jag har ingen kraft kvar i min kropp. Jag orkar inte med mer nu. 

Jag vill lägga mig under en sten och själv dö. 

Varför kämpar jag när det ändå blir pankaka av det hela? 

 

Nej jag ger snart upp allt. 

 

Adios

Ja då va det den 4 Oktober idag. 

Vaknade med trycket jag visste det skulle ske, jag kände det på mig redan när natten va i princip sömlös. 

Jag vet ju hur jag reagerar inför såna här saker. 

Det känns inte alls bra att ta sig till mötet. Jag kommer känna mig lost. 

 

Jag vet inte utgången av detta och jag vet inte vad som kommer bli sagt. 

Läkaren känner inte mig, har inte träffat mig en enda gång, hon kan bara läsa Dr Johans anteckningar. 

Nu vet jag att Johan skrivit jävligt bra i min journal eftersom jag läser den. 

Jag vet att han förklarat bra men det är inte samma sak som att ha träffat mig och pratat med mig. 

 

Den nya chefen kommer, hon kan precis som läkaren bara läsa mina sjukintyg och då e det svårt att bilda sig en uppfattning. Förhoppningsvis har den andra chefen i alla fall samtalat med henne för att ge henne en bild av mig. 

Hon från Fk kan ju knappast känna mig hon läser oxå bara papper och har sina direktiv att följa så klart. 

 

I går fick jag ett bra från FK där det stod att jag fick ta med mig ett ombud, ja det e ju lätt att leta upp om vi ens har en facklig på jobb än mindre lätt att få henne att komma med några timmars notis. 

Detta suger fett att jag inte hade mer tid att dona med det. 

För fy fan vad skönt det hade varit att ha nån på min sida av bordet istället för ensam mot 3 som inte känner mig. 

 

Nu börjar en långa kampen mot ångesten för att göra sig klar. 

Det e samma visa varje gång, in på toa, sätter i linserna, ser att det e dammigt på vasken, sen e det kört. Jag kan verkligen inte fortsätta förrsen jag skurat vasken. För jag kan inte slöppa tanken att det e dam på vasken. Jag kan inte gå vidare förrsen den e ren. 

 

Det är såna där små saker som gör att det tar lång tid för mig att bli klar och redo att åka. 

Och när jag har denna ångesten redan innan jag ens börjat göra mig klar gör saken 100 gånger värre. 

Jag blir sjuk, alltså fysiskt sjuk, känner mig febrig, trött, har ont nånstans. Letar anledningar till att avboka.

Mår nog illa kanske skall kräka. Jag vet att jag inte e sjuk men känslan blir sådan. 

 

När jag sen kämpar emot som jag så klart måste blir jag så trött, då kan det sluta med att jag istället för att göra mig klar går och sover för jag blir så trött att jag verkligen inte kan vara vaken och då kommer det klart sluta med att jag inte kommer iväg. 

 

Detta är min vardag, detta e min verklighet, saker som va enkla innan och e snkla för många e svåra för mig. 

Jag skrev ett inlägg igår på fejjan detta va inte för att få tyck synd om mig, det va för att väcka förståelse varför min facebook inte alltid e glad och uppåt. 

 

Jag vet exakt hur jag funkar vid detta laget och därför har jag bokat Lina för kaffe och pep inför mötet. 

Så jag har att nu kan jag åka så fort jag e klar för att inte hamna i en ond cirkel så jag stannar hemma, somnar eller helt enkelt fejkar magsjuka. 

 

Mötet är klart viktigt för min framtid, för min fortsatta väg att gå. Min vandring är inte slut och jag har några mil till att gå i mina skor. 

Men trots detta så känns det inte helt 100 att träffa 3 för min okända människor som skall bestämma min framtid. 

 

En liten kopp kaffe till i kroppen sen skall jag börja fajtas med demonerna som kommer vilja vinna. 

Men idag tänker jag ta kampen till en ny nivå och vinna över demonerna hur högljuda dom än blir. 

 

Adios

 

Ja det e frågan, varför kämpa och hålla på att klydda? Det finns ju ingen mening med det, det liksom e som att äta soppa med en gaffel, lika meningslöst. 

Nån måste sitta och hålla full koll, så där ja Lotta e på uppgång, hon e nästan uppe ur hålet, låt oss knuffa henne och skrattar elakt. 

 

Det gör så jävla ont var gång jag faller ner i hålan i igen, det blir mörkare och mörkare och den blir djupare och mer svår klättrad. 

Undrar om jag va nån hemsk jävla människa i mitt föra liv så livet har bestämt sig för att ge tillbaka? 

Ja inte fan vet jag men jag undrar vad fan jag håller på med?

 

Jag kan lika bra stanna i den jävla hålan och mörkret, jag e trött på att klättra. 

 

Nej inte mitt problem att lösa, inte mitt, inte mitt men ändå faller det på mig, det e min oro.. och den kan man inte stänga av, det finns ingen av knapp på känslorna. 

 

Men jag måste på nåt sätt finna den där, jag skiter i vilket fuck you känslan.

Tyvärr tror jag det e meningslöst. 

 

Jag kan inte lösa detta, jag kan inte lösa andras problem och andras val e deras. 

 

Kommer ju oxå lägligt till avstämningsmötet i morgon, sug röv liskom. 

 

Äsch jag går och sover bort resten av livet. 

 

Adios