Jag hade mer stål i mig, att saker inte tog mig på detta viset.. Jag trodde verkligen inte att nåt skulle få mig så här ur balans. Men jag hade fel, ack så fel.. Jag kanske skrattar åt detta om nån vecka och tänker fan vad löjlig jag va.. Ja så kan det vara. Men just nu skrattar jag inte den saken är säker. 

När jag prata med chefn igå ang ledigt idag och i morgon så kände jag mig lite töntig men när chefen sa jag förstår precis, jag va likadan,,, Då kändes det bättre på nåt vis.. 

Jag kör i alla fall filosofin, om jag inte säger nåt så finns det inte... Men nånstans så försökte jag det när jag gick till doktorn och va säker på att han skulle säga, det e inbillning där finns inget... 

Men det sa inte doktorn, faktiskt gjorde han inte det... Han borde inte få betalt för det besöket för han gjorde inte som jag ville haha... 

 

Sen att gå och jobba i går va kanske inte nån bra ide för jag va helt borta, satt och läste på patienterna i 45 min och ändå visste jag inte vad jag läst. Det e illa det... Mitt humör va så illa att jag ville slå till en kollega, jo tjena moss liksom... 

 

För att tala i klartext, få ut det till nyfikna, så slipper jag en massa frågor om vad det e med mig så kommer jag ta tillfället i akt att skriva det här, i min blogg.... 

 

Jag har funnit en knuta i mitt vänster bröst.. Ja en sån där jävla löjlig knutjävel... Detta behöver inte vara nåt detta VET JAG... så bespara mig dessa kommentarer, bespara mig oxå en massa det blir bra skall du se, allt ordnar sig bla bla bla... 

Som både doktorn och jag kom fram till i går är så klart, 1 jag börjar närma mig riskåldern, 2 ärftligheten för vi har genen i släkten... Så 2 av hur många faktorer som kan spela in vann jag i alla fall... whooooooo vinst till Lotta...

Jag kände denna knutan för ett tag sen, ignorera den för jag skulle ha mens.... Men den försvann inte... Brukar du undersöka dina bröst fråpga doktorn.... Ehhhhhhh nope icke nicke, fann den va en slump i duschen typ.. Då vet du inte hur länge du haft den.. Ehhhh nej doktorn det vet jag icke... 

 

Nu kan detta naturligtvis vara helt ofarligt och detta vet jag, jag försöker få mina tankar på bara det hållet, bara det och inget annat.. Men det går si så där... Nu är det väntan på mammografi, ultraljud och biopsi som väntar och den är värst... 

 

Alla mina cellförändringar, när dom fann polyperna med mera.. ALDRIG någonsin har jag varit rädd... Men nu e jag... Varför? Varför är detta annorlunda? 

Jag har ju denna vägen vandrat med cellförändringarna som va ganska så nära annat håll.. Men aldrig jag va rädd för det.. Jag kände nånstans att det inte va nåt... Varför känner jag inte det denna gången? 

 

Nåja man skall inte måla fan på väggen försen han e där... Så varför gör jag då det... Jävla fan försvinn...

 

Camilla har varit och är ett stort jävla och det bästaste stöd just nu... Hon ser till att jag inte går bananananassssss,,,

Men jag känner att jag skulle behöva lite norrländsk kärlek i form av en viss norrlänning.. Så jag tror bestämt väskan packas för en tripp med SJ till Norrland över helgen... 

 

Adios amigos.... 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

JA den där filosofin har jag ofta, speciellt när det kommer till min hälsa.. Jag e lite så där.. Jaja det går över.. Men jag e inte alls så när det kommer till mina vänner.. oj oj då jävlar har jag goda råd och doktorn nämns ofta.. Jag själv, doktorn? Nej fan.. det går över.. 

Så tänkte jag när jag gick med urinvägsinfektion i 17 dagar... Haha men attans den gick inte över och när jag ringde vårdcentralen så va det, du jobbar i vården va? Japp, japp I do...

 

Det e nåt när man jobbar i vården som gör att man sällan söker doktor.. Kan vara för att man ofta dignoserar sig själva och vet när man måste söka.. eller vet man det? Nåja jag kan låtsas jag vet det för hade jag egentligen vetat kanske jag inte väntat 17 dagar med uvi... Eller jo det hade jag, för jag hade inte tid.. Jag jobba, sen va det helg och jag ansåg inte att mina besvär va så pass så jag behöver jourläkaren,, Så nej jag hade nog inte gått innan ändå... Samma med min rygg, jag går inte till doktorn förrsen det är så pass att jag inte kan röra mig, detsamma va den där gången jag inte fick luft till sist haha.. Men då jävlar skällde doktorn på mig.. Oooppsssssss.. jaja....

 

Men sen kommer den där dagen då du inser att detta inte går att ignorera... 

 

Jobbe helgen är över, min 100% vecka fast jag jobbar 85% är till ända... Skönt som attans kan jag informera er om.. Ledig i morgon sen kort vecka.. tis, ons, tors.. Sen ledig till Måndag... Underbart.. för det behövs.. Just nu retar jag mig gallfeber på vissa på mitt jobb, eller rättare sagt våra nya vikarier.. åhhhhhhhhh jaja skall inte gå in på detta alls känner jag... 

 

Just nu känner jag sån där inre panik... Ni vet, kryper i skinnet på mig.. Tankar flyger vilt.. Känner redan nu en sån där sömnlös natt kommer vänta mig.. För jag kommer inte kunna släppa detta när jag sen skall sluta mina ögon.. Nu om nåt kan jag säga att jag önska att min norrlänning bodde runt hörnan... 

 

Men man skall inte måla fan på väggen förrsen han e där... 

 

Tingeling

Ja dom senaste dagar har min tankeverksamhet gått på hög varv, jag skojar inte det e så håret på skallen e bort bränt.. Så illa ligger landet. 

 

För vissa saker facinerar mig så mycket eller facinerar e kanske fel ord om jag tänker efter, skämmer mig.. nej det blir oxå fel.. Vet inte hur jag skall formulera mig för att det skall bli rätt... 

 

Men hur tänker folk??? 

Nu påstår inte jag att jag alltid tänker rätt för tro mig ibland har jag otur när jag tänker men jag står oftast för det då.. Ni vet jag kan ta det att min hjärna ibland inte redigt hänger med i svängarna... 

Dom senaste dagarna har jag tänkt om det e jag som tänker fel? 

Har jag fel inställning eller vad e det för fel på mig? Nåt måste vara galet som inte blev rätt i alla fall.. 

 

Tex... Om jag är medlem i en klubb, betalar in medlemsavgift.. Varför gör jag det? 

Jo mest troligen för att jag VILL vara medlem i den klubben, vill jag inte det finns det andra klubbar att bli medlem i.. Jag blir ju inte medlem och slösar pengar på en klubb som jag inte vill vara inblandad i.. Jag menar jag slösar inte på mina pengar.. 

Jag är medlem i klubben men jag finner allt klubbens styrelse gör är FEL.. dom kan inget dom är inkompetenta idioter rent ut sagt... Varför vill jag då vara medlem? 

Jag klagar öppet och högljut på facebook där alla kan se missnöjet som finns.. Minsta lilla jag kan hitta klagar jag på... Pekar med hela handen och berättar hur fel dom har och gör.. Varför är jag ännu medlem?

 

Återigen facebook... Bra men ack så dåligt ibland.. 

 

När jag sitter där och klagar öppet och högt, pekar med hela handen..Vem gör jag bort, dom eller mig själv?? Har jag klubben bästa i tanken då? 

Hur ser det ut för dom som inte e medlemar i klubben? Vad sänder jag för signaler? 

Ja en signal e att jag är att jag betala pengar för att vara medlem i en klubb som är totalt skit..

 

Jag är verkligen för att man skall säga sin mening och alla har rätt till en åsikt.. Men hur offentligt måste man hålla det? Måste jag visa mitt missnöje öppet, offentligt för alla att läsa? 

Vad är det som driver mig att det enda jag kan skriva är negativa saker? 

Nån skriver gott nytt år... Gott nytt år nej dra ni nåt gammalt över er, hemsidan ärt inte uppdaterad, vad e det för nåt ni håller på med, när kommer det, varför görs inte det, vad sysslar ni med, så gör man inte, så får man inte göra.... Jaha människan skrev gott nytt år.. jaha jag trodde det va en klagomur? 

 

Vad är egentlgen min agenda med detta? 

 

Hört talas om privata meddelande på fejjan, kan man skicka, dom flesta klubbar har info mail.. testa där, skriv ner ALLA dina missnöjen i ett mail.. skicka det... DONE..

 

Rykten sprids, dom sprids snabbt, som vinden viner i en orkan sprids dom... 

 

Vill jag klubben väl eller vill jag den illa? 

Det kanske jag skall tänka på innan jag slösar mina pengar på att bli medlem i en klubb som ändå inte har ett enda rätt. Vill jag hjälpa eller vill jag stjälpa? 

 

Jag vet vad jag svarar på frågorna.. Vet du? Tänk efter.... 

 

tingeling...

 

 

 

 

 

Julen e över, aftonen tillbringades på jubb, nyår e förbi den tillbringades med goda vänner, bubbel i bubbel och med en go norrlänning... 

 

Nu är det nytt år, nya tag... 

Vad har 2015 för planer för mig då? 

Ja det kan man fråga sig.. Jag har inga större förhoppningar på varken det ena eller det andra. Jag har lärt mig med livets gång att saker blir som dom blir och det sker av en anledning...

 

Nån sa en gång att livet ger dig inte fler utmaningar än vad du kan hantera. Detta kan jag föra en lång dialog med mig själv om.. fast då kanske det inte heter dialog? Jaja skit samma.. Jag kan i alla fall prata med mig själv om detta och jag har många mot argument kan jag säga. 

LIvet har testat mig way för många gånger i mitt tycke och det ibland kan det kännas som om det inte kommer att ge upp förrsen jag e knäckt... Men sen sägs det att det som inte dödar det härdar.. Ja jo men visst.. Då e jag ironkvinnan numbero 1 inom en mycket snar framtid... 

 

Ibland kan jag känna att NU jävlar börjar saker rulla i min väg, nu jävlar e det min tur.. Men den lyckan varar sällan så länge. för tro mig då kommer nästa slag... Men jag står ju än pall.. På nåt konstigt vis.. 

Jag kan inte sätta ord på hur det går till.. 

Jag har trillat ner från stupet x antal gånger men på nåt underligt sätt har det aldrig knäckt alla benen i kroppen på mig. Jag har varit på väg att ge upp fler gånger än jag skulle vilja erkänna.. Men jag har aldrig tillåtit mig att göra det.. 

 

Jag har överlevt det mesta... Jag överlevde en misshandlande pojkvän... Jag tog mig ur inte alls så snabbt som jag önskar nu.. Det tog en redig skada innan..med flera månaders sjukskrivning.. Tyvärr.. Detta får jag höra ofta... Skulle aldrig tro detta om dig Lotta... Du som e så stark varför lät du det hända, bla bla bla bla... Fint jo visst jag e stark kvinna med skinn på näsan.. Men när en människa manipulerar en på det viset som han gjorde märker man inte det förrsen det är försent. 

 

Jag kan än till denna dagen reagera om nån man höjer rösten mot mig eller blir arg.. Det har blivit way bättre än det va i början... Men jag har märkt en egenhet som inte alls e positiv i detta.. En tankeställare senare..

Ibland är man inte klarsynt från början utan när dimman lägger sig så ser man klart.. Man ser vad som blev fel, man ser vad det va som skedde... Och framför allt varför.. 

Ganska så viktig insikt.. För mer klarsyntheten kommer kunskapen då kommer även den där lösningen.. När man vet problemet kan man fixa det... Lättare... 

 

Det är inte illa att bara några dagar in på det nya året har jag lärt mig en ny sak om mig själv, även om det va en negativ sak.. För det e ju så här.. Jag är inte perfekt, jag har mina brister men jag är villig att arbeta med mina brister, dom som skadar... 

Man lär så länge man lever och än lever jag tamajfan... 

 

Vi får väl se vad 2015 har att komma med... 

Hit me with your best shot