Helt slut i planeten

är jag denna kväll. Jag e sönder gråten och jag e matt, jag e trött och jag e förvirrad. 
Jag vet inte hur jag skall tackla dagens möte och jag vet inte vad jag skall tro om en framtid. 
 
Det är lätt för HR tanten att sitta och säga om vi startar en omplacering utredning så kommer det ta 2 veckor och det finns inga jobb mer än för folk som kan utföra sitt yrke så då blir det uppsägningen efter 2 veckor. 
Jag satt som ett frågetecken och tårarna kom. 
 
Tåget hem va en pärs och jag grät hejdlöst mer än en gång. Pinsamt men sant. 
 
Sen va det en enda stor röra med olika förslag på natur rehab, plantera blommor eller vad det va på nån gård eller djur eller nåt. Jag kunde inte ta in allt som sas det va en evig röra och nu skall jag försöka bena ut vad som blev sagt och vad dom egentligen bestämde om min framtid. 
 
För just nu vet jag då tamajfan varken ut eller in. 
Dock hade jag, kryss i taket FK på min sida och läkaren så klart. Det va skönt att dom va där för att göra det bästa för mig. Chefen och HR tja dom skulle jag kunnat sparka ut. 
 
Men jag kommer att skriva mer i morgon när jag fått rättsida på mina tankar och vad som hände. För eftersom jag inte kan reda ut det själv riktigt nu så vet jag inte hur jag skall få ner det i ord. Jag måste först kunna sätta ord på vad som hände för att kunna skriva ner det. 
 
Men ett stort hjärtligt TACK till Lina som umgicks med mig innan mötet och fick mig att tänka på annat, underbara Theo som fick denna tant Lotta att skratta gott och må bra. E det nåt den ungen gör så e det tant Lotta glad <3 all kärlek till dessa. 
 
TACK till ole som ringde när jag va på tåget, hämta mig och bjöd på pizza så jag fick prata av mig lite innan jag landa hemma i ensamheten. 
 
Det e ju här i ensamheten som tankarna blir som värst.
Jag orkar snart inte mer. Jag har ingen kraft kvar i min kropp. Jag orkar inte med mer nu. 
Jag vill lägga mig under en sten och själv dö. 
Varför kämpar jag när det ändå blir pankaka av det hela? 
 
Nej jag ger snart upp allt. 
 
Adios

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0