Först tog den morfar, sen tog den farmor, den drabbade min vän Emma, den drabbade min moster som nu peppar peppar är friska dom 2 sist nämnda. 

 

Med morfar jobbade jag inte där jag jobbar, med farmor hade jag nog precis börjat kanske tror jag eller gjort praktik eller nåt. Jag minns inte i alla fall. 

Jag hade inte kunskapen jag besitter idag i alla fall, 

 

När man jobbat i mitt jobb i snart 12 år får man klart vetskap, kunskap om det man jobbar med. 

Det behöver jag ju för att kunna göra mitt jobb. 

Man får möta många öden, många familjer, många människor som drabbats. 

 

Jag har i alla år haft en trygg zon i gyn/uro tills moster drabbades av en diagnos jag hade 110% koll på. 

Jag har varit väl förskonad från bekanta, familj eller vänner hos mig på mitt jobb. 

 

Efter flytten nu har vi ökat våra diagnoser, vi flyttade ner till annan avdelning vilket innebär många nya diagnoser och ny kunskap. 

Jag e nu inte bara gyn/uro kunnig jag får nu ny kunskap och ny insikt i så mycket mer, typ hela kroppen. 

 

Det e bra med ny kunskap och nya erfarenheter så klart.. 

Jag får nu vetskap och kunskap om så mycket mer, mer än vad jag nog vill ha känns det som ibland. 

För nu kommer jag inte längre vara lika förskonad... 

 

Har funderat länge och väl sedan i fredags.. Risken att vara förskonad är drastiskt minskad.. 

Min kunskap har ökat och blivit bredare. Vilket man så klart kan tycka e skit bra.. 

Då lund är speciallist inom området så har denna nya avdleningen ökat risken för besök av bekanta, vänner och familj. 

Min nya kunskap blir mer som en förbanelse, jag vill inte veta så mycket kring saker, jag vill vara lika omedvetande som alla andra, jag vill vara som alla andra undra och inte veta. 

 

Det svåra i allt är att inte säga allt jag kan och vet, det e svårt att hålla igen. 

 

Jag hatar detta, jag hatar att veta, jag hatar att ha kunskap. 

 

Nu kommer det to close. 

Farfar e drabbad, vilket innebär pappa e drabbad, min familj e drabbad.

 

Jag går dag in och dag ut i diagnoserna, tar hand om drabbade, tar hand om familjen runt om. 

 

Nu e det min familj och jag har jätte svårt för att veta vilket ben jag skall stå på. 

För när pappa berätta så går jag automatiskt in i usk Lotta, jag blir mitt jobbe jag. 

 

Det benet kan jag inte stå på, jag måste stå på dotter Lotta benet, jag måste stå på barnbarn benet. 

Men hur??? 

 

Fuck cancer!