Ja lite så e det, mitt egna fel helt klart. 

Men när jag har "bra dagar" då jag känner att energin är på topp och jag känner jag skulle kunna ta över hela världen. Då går jag all in, jag gör allt jag vill och känner för. Vilket då så klart innebär att jag faller lika snabbt och det blir ett hårt slag.

 

Jag har alltid varit en känslomänniska och så e det men sen jag blev sjuk så har jag klart starkare känslor och mer tja jag vet inte hur man skall förklara det. 

Jag är extra känslig skulle man kunna kalla det så? 

 

Jag kan bli ledsen på mindre än 3 sekunder och vara nära att gråta flera gånger om dagen, av vad som helst egentligen känns det som. Om nån e trevlig eller snäll mot mig kan jag nästa bryta ner i tårar. 

När nån lägger en video på facebook eller instagram kan få mig att böla som en liten bebis för inget. 

När jag tänker på nåt.. 

 

I samma veva kan jag bli arg som ett jävla bi och skulle vilja bita huvudet av folk. 

Ja det e allt på en och samma gång ibland. Oftast är det kopplat med för lite sömn. Jag har lokaliserat det hela så långt. 

 

Jag är även en grubblare långt ut i fingrarna och det äter mig i röven ibland. 

Det har jag oxå lärt mig med åren att det inte alltid e en bra egenskap att grubbla och tänka för mycket.

 

Men samtidigt ibland e det en jäkligt bra egenskap att göra det... typ när man kommer fram till nåt jävligt bra med sitt grubblande.. Hitta lösningar på problemen men iband hittar man mer problem än lösningar när man grubblar för mycket. 

 

Just nu grubblar jag extra mycket pga jobb och andra saker.. 

 

Det finns ju dom som just nu satt sig på min I dont like lista.. Detta beror på deras sätt att betee sig, agera, lova och svika, ljuga och behandla mig jävligt illa. På ett sätt som jag verkligen inte känner att jag förtjänar. 

 

Ja jag förtjänar säkert mycket elakheter pga hur jag själv ibland agerar så klart, jag e långt ifrån guds bästa barn, även om jag ibland önska jag va det, 

 

Men jag e inte perfekt långt ifrån och jag har mina egenskaper som gör att jag inte e så där jätte lätt att tycka om ibland, detta e ju nåt så klart jag e medveten om. 

Men ärligt jag e inte född för att vara alla till lags, jag kan inte det. 

Jag vet mycket väl om att folk avskyr mig på olika sätt och jag har garanterat förtjänat det. 

Men i vissa avseenden anser jag att det e obefogat.. 

 

Jag vet sedan länge att jag kan bara omge mig med människor som kan ta mig på rätt sätt, med alla fel och brister, med alla crazy upptåg jag kan få för mig. Nån som kan ta min ilska och mitt illa beteende som ibland kommer fram men ändå älska mig efteråt. 

 

Jag e inte alltid älskbar men vem fan e det undrar jag då? 

 

Jag kan ta mycket skit men när mttet e rågat och bägaren e full så e det oxå stopp.

Då vänder jag och en mycket elak Lotta kan titta fram, en mycket illa varelse som lever i min kropp. 

Men jag vill väl lite tro att vi alla har en sån där liten djävul i oss? 

 

Eller så e det bara jag, vem vet?!?

 

Men någon borde tänka vad har jag skapat med mina lögner, löften och svek? 

Sanningen har en sån jävla obehaglig egenskap att alltid komma fram, fundera på det en stund och gör om gör rätt!! 

 

Det känns som om detta inlägget e överallt och ingenstans haha...

Så blir det ibland när jag skriver, det bara går av farten och ibland skriver jag vad jag tänker. 

 

Nåja ny vecka e igång, snart e det April, snart e det slutet av Mars och jag hoppas och jag hoppas att jag inte kommer bli besviken och jag hooppas och hoppas att saker går som planerat. 

 

Däremot har jag lärt mig med alla mina 25+ år jag levt att det e bättre att förvänta sig mindre så blir man glad när det blir över förväntan och inte lika besviken/ledsen när det blir mindre än man förvänta sig. 

 

Jag har slutat ha stora förväntningar på folk, jag har slutat tro att allt ordnar sig..

 

Det blir aldrig som man tänkt sig! 

 

Adios