Så det finns inte på kartan. 

 

 

3 dagar på rocken e över. Det gick hyffsat. 

Torsdagen blev inte som jag tänkt mig, missa Europe och fick endast se Joey Tempest skrev :p

Jaja det va ju alltid nåt haha, jag fick i alla fall höra dom från diket. 

Fredagen gick hyffsad, kände av min ångest men lyckades på nåt sätt att sätta den på plats. 

Tills jag fick möjligheten att ta av min min arbetsväst och gå ner till stiftelsen, långt fram inne i hela havet njöt jag av Robbans underbara röst. 

Men deras texter en hel drös av dom gör nåt i min kropp. Det starta nåt som jag inte va redo för, mitt i konserten, mitt i en låt kom det. Tårarna föll och jag kände att fy fan detta kommer gå åt helvete. Men jag lyckades klara det vet inte hur dock?

 

 

Efter det va jag slut i hela kroppen att kämpa mot ångesten där och då tog allt och detta fick jag lida för på lördagen. 

Min kropp va slut, mitt tålamod va på bristnings gränsen. 

Trött på player fasoner, trött på tomma löften, trött på lögner, trött på att inte betyda nåt, trött på att bli behandlad som nån jävla dörrmatta, trött på att aldrig komma först.. Så trött, på allt, så trött på att känna mig så här, så trött på vissa personer som tror jag e dum i huvudet, trött på han som beter sig som ett jävla kåt vildsvin och tror att han lever livet, trött på han som en dag kommer vakna med röven full att reda upp sina lögner. 

 

Jag e trött på det mesta och allt och inget. 

 

3 dagar på rocken gick ganska hyffsat bra, 3 dagar med skratt, fina vänner. 

Nu blir det tuffa dagar för nu skall min kropp återhämta sig och det vet vi ju att min kropp tar tid på sig, den behöver dagar av vila och inga måsten nu. 

 

Jag e trött, i kroppen, i huvudet, i hjärtat och i själen. 

Jag måste vila från allt, jag måste stänga av, jag måste släppa taget...

 

Jag måste.. 

 

Adios