Va det igår, ett samtal som satte en stor oro i bröstet på en. 

En bomb som släpptes. 

Hur folk tänker och agerar i saken lägger jag inga värderingar i. 

Men någon måste inse att personen behöver hjälp och jag hoppas med hela mitt hjärta att det kommer. 

För att hjälpa nån måste personen va medgörlig för hjälp och själv först inse att den har ett problem. 

Men jag kommer att finnas här den dagen! 

 

Alla bär vi på demoner och alla har vi nåt vi inte vill nån skall veta, skamen, saker man skäms över kanske. 

När vi väl släppt ut demonen kan vi börja bearbeta det, innan dess förstör den en. 

Jag vet detta allt för väl. 

 

Jag håller mycket inom mig, saker jag vet att jag borde släppa ut. Men jag har på nåt sätt en mur tjockare än kina muren. Den håller jag uppe.. Det e ju så jag överlevt innan, nu vet jag att det egentligen inte e det rätta sättet men jag håller ändå min mur mot min omgivning. 

 

Jag är tacksam mot dom som vet, som inte säger, dom som finns utan att några ord behövs sägas, Camilla och Lina är 2 av dom. 

 

Idag blir det packa, helgen skall tillbringas på Malmö Raceway, tävling väntar. 

 

Skall bli spännande att se hur detta kommer utspela sig. 

 

Nej nu har jag inte tid med er mer...

 

Adios