Denna gången tänker jag inte hitta på egna lösningar utan göra lika bra ifrån mig som första gången då jag toppa reslutaten. 

 

Jag har även varit på interljuv i Helsingborg, jag har inte gått ut offeciellt med vart för att slippa en massa ja jag vet inte åsikter men jag kan nu avslöja att det är på akuten i Helsingborg! 

På interljuvn sa dom att en del valde att hospitera för att dom inte visste om dom va säkra på om akuten va nåt för dom. Jag däremot e säker, jag vill jobba med akutsjukvård, jag vill jobba med skarpa lägen, jag vill jobba med människor klart. 

 

Men jag valde att ändå hospitera och detta för egen vinning, för att visa att jag kan och jag vill. 

Jag vet attr arbetsmiljö och hela akuten biten inte är en dans på rosor men jag känner att det e NU det e dags att gå in i den världen..

 

Mitt mående e bättre än det varit på många år och just nu känner jag att jobbar jag kvar där jag e nu kommer jag snart braka i golvet, jag trivs verkligen inte längre på mitt jobb...

 

På min andra avdelning hade jag arbetskamrater som va guld värda som gjorde att jobbet va enklare att hantera, jag hade en chef som va den bästa av den bästa, hon va en klippa i dom flesta lägen och man kunde lita på henne. Man visste vart hon fanns och det kändes aldrig svårt eller konstigt att prata med henne.

Livet som chef e nog inte alltid så enkel och mottgångarna har varit många men ändå har hon lyckats med sitt uppdrag, att vara vår chef. 

 

På den nya avdelningen, ja jag vet inte vad det e men nåt e det som gör att jag vantrivs...

Kan va omställningen att det kanske känns bättre om ett tag, eller inte.

När man kommer som vi gjorde nya och inkräktar på en annan arbetsplats som är inarbetade med varandra så blir det så klart krock. 

Men när man varit på avdelningen i 2 veckor och man redan då har fått höra mest dåligt om chefskapet börjar man undra. 

 

Men jag e som jag e och tänker klart bilda mig en egen uppfattning..

 

Oavsett vad så känner jag att det e nu jag skall gå vidare till nya utmaningar. 

Jag vet att jag hanterar akuta lägen med ett lugn och med kunskap jag besitter, jag vet att jag klarar den biten. 

 

Kanske går det åt helvete och jag inte alls va skapt för akuten, kanske visar det sig att det va nitt jobb som passa handen i handsken.

Kanske är inte sos alarm nåt för mig heller, eller tvärtom. 

Jag vet inte?!?

Men det jag vet e att jag måste pröva annars kommer jag ångra mig senare i livet att jag aldrig vågade testa. 

 

Jag vet inte vart jag skall jobba.

Det enda jag vet e att jag skall inte jobba där jag e nu. 

Jag trvs inte och det e tungt att gå till jobb, jag misstrivs så pass att jag känner att stannar jag för länge kommer det bli kaos! 

Jag är redan nu mest ireterrad på saker, jag retar mig på saker, jag känner agg mot vissa, jag känner mig felplacerad, jag känner mig ledsen, jag känner mig tom! 

 

Patienterna är just nu enda och enda anledningen att jag går till jobb på morgonen och jag kan inte känna så här, jag vill inte må så här på min arbetsplats.

 

Hade jag kännt samma om min avdelning varit kvar?!? Svar NEJ....

Hade jag fått behålla min chef och mina kollegor hade jag aldrig kännt detta begär att byta jobb på samma sätt. Just nu är den en jakt på min plats i livet. 

 

Jag vet inte vart jag hamnar i livet...  

 

Men jag vet att jag måste bryta mig fri innan jag blir för bitter! 

 

Man jobbar för att få pengar men pengarna e inget värt om man vantrivs då är det inte värt det.

 

I need to break free! 

 

Adios