Så e det ju faktiskt, det finns inte nåt annat sätt att ha den där röven och så e det. 

 

Mycket händer och mycket sker av olika anledningar. Intriger finns ju alltid här i livet, några vettiga, andra mindre vettiga. Man väljer själv sättet man fajtas på, antingan fajtar man fair game eller så fajtas man fult. Jag är ett stort fan av att fajtas fair av enkel anledning jag vill inte att nån fajtas fult mot mig så e det ju. Man skall inte dra saker till sin spets eller hur? 

 

Men en moralisk fråga som man kan ställa sig då och då... När jag berättar mina innersta hemligheter för en nära vän som jag litar på till nästan 100%.. Är det då okej den dagen vänskapen tar slut eller får sig en törn att den personen använder det mot mig? Är det okej när vänskapen tryter att berätta sakerna vidare? 

För mig är det en oskriven regel, sen får andra säga sina åsikter i det hela helt klart, men min personliga åsikt är NEJ. Det som är sagtt i förtroende är väl ändå i förtroende fast vänskapen kanske inte är den samma? Oavsett vad jag känner, hur mycket hat jag än bär så förblir hemligheten precis det, en hemlighet. 

 

Nu är det ju inte alla som skulle hålla med mig i detta och det är okej alla e fria till sina åsikter.. 

 

För mig är respekt en viktig sak i livet, ömsesidig respekt är dem bästa. Om jag vet en smaskig detalj om en person, när e det okej att avslöja den? Skall man prata om det privat? Eller skall man slänga den ur sig på puben bland 10 andra? Av respekt för den andra och för att den andra faktsikt skall ha en chans att försvarar sig så e ju privat det bästa. För vad vet jag, tänk om det jag hört, läst eller sett inte e sant? 

 

Ibland önska jag att alla människor tänkte eftre före.. För vet ni vad?? Om du anser att hemligheter e fria att avslöja när vänskapen e slut, tänk då JÄVLIGT noga efter vad den andra vet om DIG... För det där kan komma tillbaka och bita dig duktigt i röven... Och frågan e, e det värt det då? 

Jag är ett stort fan av den här meningen, tänk efter före, handling har konsekvens. Detta är ett återkommande för mig. 

 

Det för mig utsökt in på fejjan, hur använder vi sociala medier? För mig är var varannan staus uppdatering som vissa gör lite med osanning i dom. Det är skit bra att du älskar din man över allt annat, grattis du har hittat den perfekta mannen utan ett enda jävla fel... Whhooooooo lycka till dig... Du har världens bästa barn som aldrig någonsin felar eller gör nåt, dina barn älskar dig och du älskar dom över alla annat... Grattis, du har dom enda barnen i världen som aldrig gör fel.. whhooooo grattis...

 

Sen finns det tvärtom, som har välrdens sämsta man som har så många fel att man bara undrar varför i helvete lämnar inte människan denna karl som ändå inte har ett enda rätt..

Eller den personen som klagar på allt, som inte har en enda ljusglimt i sitt liv. ÄR livet så jävla hemskt att det enda du kan göra är klaga över allt på fejjan så för fan ring psykologen och få expert hjälp.. Ja på fejjan finns säkert 50 st amatör psykologer som kan hjälpa dig må bra en 5 minuter med sina kommentarer men sen då?* 

 

Jag själv skriver många statusar som ingen jävle ändå begriper vad fasiken jag menar, det e kul.. Eller jag tycker det i alla fall. 

Ja jag älskar min karl, men inte fan e han felfri, ja jag älskar mina barn men fy fan vad dom e pain in the ass ibland. Jag e inte rädd för att skriva det.. För så e livet liksom. 

 

Jag lever med en tonåring med Aspherger och ADD mitt liv e då inte enkelt eller en dans på rosor. Varför skall jag då göra sken av det på fejjan? 

Nej lite lagom med positivt och lite lagom med negativt funkar bra. 

 

Nu till annat. 

 

Min födelesdag kom och gick, min underbara karlaslok kom ner och så jävla glad e jag för det... 

Hans födelsedags present va den bästa jag fått på länge haha...