Vem e far till alla barnen?

En del frågar varför jag inte jobbar, jag förklarar att jag har depression och ångest problematik. 
Man kan se hur en del tittar på en som om va e du sjuk? 
Ja alltså det e ju så med psykisk sjukdom att det syns inte utanpå hur själen mår. 
 
Jag har bra dagar där jag lever som om jag va helt 100 återställd, sen har jag dagar då jag knappt tar mig ur sängen för att ens gå på toa, då jag stänger in mig i både hemmet och i kroppen då jag inte vill eller orkar ens ha kontakt med folk. 
 
Min ångest är nästintill konstant och ibland går det över och blir ren och skär panikångest. Detta är oxå nåt som inte syns, ja det syns dagen efter i mina ögon, jag har ju till och med haft affärs biträdet på pressbyrån frågat mig om jag va trött och sjuk en dag när jag handla efter en kväll med panikångest, 
 
Jag är trött bara e ett standar svar som alltid finns i bakhuvudet, hur mår du? Jo jag mår bra e bara lite trött e en mening som många med just denna probematiken lärt sig säga utan att ens tänka. Vi kan till och med svara det innan vi ens fått frågan för vi vet att den kommer. 
 
Min botten och när jag insåg att jag va så långt nere sökte jag hjälp efter att ha kämpat länge länge innan jag själv insåg vart jag va och vad som hände. Jag kämpa på, jobba, log som om inget va fel. Dom som va mig närmast såg detta långt innan jag gjorde det. 
 
När det sen slog ner som en blixt från himlen va jag så långt nere att jag inte insåg där och då vilken lång väg jag hade att vandra. 
 
Nu 3 år senare e jag ännu inte på toppen. Jag har varit nästan uppe och vänt men rasa igen, gånger flera har jag rest mig varit på väg men tappat fotfästet igen. Tro mig jag har försökt, jag har kämpat, jag har viljan men min själ e inte där. 
 
Ja det som fick mig att slå i golvet va min äldsta son och allt jag kämpade med honom om och kring. 
Men det går djupare än så, gamla saker som ligger ouppklarade, ett förhållande som tryckte mig totalt i botten, ett avslut jag ännu drömmer om e att få träffa han igen och ge igen för min sönder sparkade axel som ännu ger mig problem, ett öga för ett öga om man säger så. 
 
Det är oxå saker som kommit fram i hela tonårspärsen jag gått igenom alla dessa år som fått mig att rasa igen, jag måste börja bearbeta detta och så länge jag inte får min psykkontakt för samtal kan jag inte börja dra i det, jag vet inte vart man börjar eller slutar. 
 
Jag kan inte ta mig ur detta ensam men jag e oxå ensam, på ett sätt, jag släpper inte in folk. Det är ett stort problem, jag e privat och vill inte ha folk så nära, att dom vet för mycket om mig.
 
Är inne i en fas nu när jag inte vet vad jag vill, vad jag skall göra eller hur mitt liv skall sluta eller när. 
Det är mycket grubblande och ibland önska jag någon som kunde sitta med mig och bolla allt, inte över meddelande, eller telefon utan face to face. Hjälpa mig reda ut saker, hjälpa mig ta tag i allat jag måste men inte har varken ork eller psyke till att klara av. 
 
Många säger du e så stark Lotta.. nej jag e inte stark jag e svag och liten i en värld där jag inte känner nån störra tillhörighet i... 
 
Adios 
 

Vem e vem?

Ja nu va det ett tag sen jag blogga men jag har liksom känt lite så där med bloggen. 
Jag skulle skriva ett inlägg häromdagen och fick tekniskt fel när jag skulle publicera vilket kanske va tur. 
För den bloggen hade garanterat skapat kaos och oreda och liv. 
Men jag har mina åsikter i ämnet men kanske ändå tur att det inte gick att publicera det. 
 
 
Jag har ju en del snokare här inne och jag vet inte redigt vad som letar efter att finna? 
Tror dom på fullaste allvar att jag skulle avslöja en massa hemlisar här inne om nån dom känner?
Dom känner inte mig då för fem öre men man kan ju snoka ändå, kanske finner man nåt intressant så man sen kan skapa en fejk profil och skriva till mig på fejjan, menar jag minns ju ännu Oscar Svensson och Bertil Gustavsson. 
Dom hade massa åsikter om mig genom sina fejk profiler haha.. 
 
Jag däremot tycker att om man nu har nåt att säga eller fråga kan man göra det rakt ut, då behöver man inte fejka sig fram. Inte så att man får bättre svar då :P 
 
Men jag vet ju 3 av mina snokare, SED kan vi bilda dom till haha.. 
 
Sen e det ju så här att min blogg e mina blogg, mina åsikter och mian tankar. Men då jag vet en del som kan avslöjas i denna blogg om jag skulle känna sån där hämnden e ljuv känsla så e det ju bra att dom snokar för det hade berört dom haha.. 
 
Oj oj vad det där kommer sätta skruv :P 
 
Jag har lite nu återvänt från dom döda efter influensan som tog mig i sitt grepp och jag lovar den va inte rolig nån jävla stans! 
Som tur e så vet man ju att man kommer att komma ur den levandes då det dock inte kändes så emellanåt kan jag erkänna..
 
Jag börjar känna mig mindre ensam här i denna delen av världen och mycket av det har jag Rosita att tacka för, det börja med hästarna och har slutat i vänskap, ja allt kan hända och man har inte slutat leva förrsen man e begravd. 
 
Men nu skall jag återvända till liggandes läge i soffan för att kurera mig lite mer, för nu e jag trött på att vara sjuk och vill återvända till friska Lotta som kan åka till stallet och mysa, saknar herrarna i hagen förfan! 
 
Adios 
 

Vem skulle sakna mig?

Ja i natt har jag legat vaken och funderat ganska mycket, vet inte vart det kom i från men en sak jag fundera på.
Vem hade saknat mig, alltså jag menar man kommer ju till åldern och saker och krämpor kan komma.
Om jag skulle dö hemma typ, ensam, vem skulle hitta mig? Ja alltså ingen hade hitta mig försen jag börjat ruttna och det stank från lägenheten.
 
Lina hade nog undrat varför jag inte svarat på snapchat, Stillne hade nog undrat varför jag inte svara på Messenger och Rosita hade nog undrat varför henne hästar va ute och det inte va mockat eller nåt till dom.
Men vem hade tänkt tanken att nåt hänt mig?
 
Jävligt konstigt att tänka dessa tankar men helt ärligt e det sånt som kan få mig att ligga vaken hela natten och bli orolig för, inte fan vill jag ruttna ja ni vet vad jag menar.
 
Snart e denna veckan hos mamma och pappas om hundvakt och pippifågelvakt över och det e snart dags att packa väskan och flytta hem igen.
Jag saknar mitt hem så klart och jag saknar hästarna, det har varit skönt och roligt med en vecka semester som man kan kalla det. Har haft en super bra vecka i hålan med många möten och otroligt mycket skratt.
 
Ibland kan jag sakna att ha vänner så nära, att man kan liksom bara träffas så där.
 
Men snart väntar vardagen, ja alltså det har ju varit vardag när jag varit hos mamma men jag lova arbets tanten att ha en vecka utan ett enda måsten och det har jag allt haft nu. men det e dags att ta tag i en massa saker jag lagt på hyllan, inte bra och jag skulle behöva en jävla kick i röven!!
 
Nu sitter jag här på pappas dator och lyssnar på youtube och dricker kaffe..
Skall snart ta dammsugaren igen och dammsuga, ja det e nåt jag gjort varje dag snart en vecka för hunden fäller som FAN! Det ligger pälsgolv överallt.
 
Nej nåt mer vettigt har jag inte att ge er idag...
 
Adios
 
 
 
 

Jag måste, har inget val.

Ja det har gått ett tag nu känns det som men jag skriver ju när jag känner för att skriva, jag kan inte skriva för att skriva liksom. 
 
Katterna e borta, alla, även Lisa, 
Jag önska så att Lisa egentligen kunde stanna här men en katt som kissar när den lämnas ensam kan jag inte ha, det finns inte. Mitt hem e min trygga och lugna lats och ha kattkiss lite varstans e inget alternativ.
Men det va då inte lätt att fånga in henne men efter många om och men och en skit sur lisa så fick jag in henne i transportburen, fällan va bara att fet glömma. 
 
Jag hoppas hon får ett super fint hem med massa kärlek och falukorv med en skvätt skinka. 
 
Men ack jag saknar henne trots det bara gått 1 dag. 
 
Jag knallar på med hästarna och det känns underbart, det e min terapi att bara åka ut och vara en stund i tystnaden och mys. 
 
I morgon flyttar jag till mamma 1 vecka för att passa hunden, dom drar till varmare bredgrader.. 
 
Jag har även idag tagit ett beslut, jag har funderat länge och jag har absolut inget annat val eller jo men det e lite pest eller kolera. 
 
Min ekonomi e som många vet helt körd i botten och jag överlever inte en enda månad, det ekar tomt u kyl, frys och skafferi, kontot ekar tomt och jag lider mest hela tiden. Detta e inte hållbart. 
 
Jag vill INTE tillbaka till mitt ordinarie jobb, så mycket e jag på det klara med eller jo om min 85an varit kvar hade jag varit tillbaka för länge sedan men efter avdelningsbyte har jag inte alls trivts och efter varit borta 1 år snart så ser jag mig inte som en del av den personalen. 
 
Det e inte en enda gång man fått ett samtal från chef för att bara höra läget, inte en enda inbjudan till fredags fika eller tex apt träffar, 
Jag känner mig inte alls varken som en av dom eller knappt välkommen tillbaka. 
 
Men av ekonomiska skäl kommer jag att efter den 28/2 börja jobba 25%.. Jag är i läget att jag måste om jag inte skall gå under och förlora hus och hem.. Jag känner grov jävla ångest över detta beslut men jag är i dö läga och jag ser ingen annan utväg, ja alltså det e ju att ringa soc och se om man kan få några kronor av dom men jag e tveksam. 
 
Jag vill verkligen inte men jag e inbackad i ett hörn och det e enda sättet jag ser en utväg av detta. 
Vet inte hur det kommer att gå eller hur trasig jag kommer bli men det får bära eller brista. 
Jag måste kunna leva och det kan man inte på 9700 från FK... 
 
Så antingen går jag hemma och fortsätter må psykiskt dåligt av min ekonomi eller så börjar jag jobba och mår grymt jävla pyskiskt dåligt av att gå på jobb. 
 
Ja pest eller kolera? 
 
Adios

Ny läkare

suger apröv, kommer säga till att jag verkligen inte vill gå till henne igen. Inte bara pga språksvårigheter utan att kemin sa stopp medebums från min sida. Jag bara satt och reta mig på henne och hennes jävla frågor, LÄS JOURNALEN ville jag skrika högt.. Med risk att vakter sen kommit och burit ut mig och satt mig på sing sing.
 
Varenda gång skall självmordstankar pratas om, varför? 
 
Ja jag har dom, jag har funderat mer än en gång att kasta mig framför tåget, förlåt alla pendlare...
MEN jag har aldrig aktivt gjort nåt ens gnutta försök. 
 
Tankarna skrämmer mig till förfasande, samtidigt är det när det blir för mycket, när ångesten blir så tung att bära att man bara vill ha det att sluta och vad kan man få det att sluta med? 
När panikångesten griper tag i mig och man bara vill vila, man vill bara slippa känna, man vill bara slippa tänka man vill bara ha ro. 
 
Då kommer tankarna om befrielsen från att andas mer. 
Att varenda gång behöva ta upp detta till varje jävla läkare suger fett och jag fattar inte varför, låt det va, du skall hjälpa mig med mediciner och upplägg, lämna samtal kring sånt till experter eller bara låt det va 
 
När jag sen går därifrån har jag sån grym ångest för att jag verkligen ens tänker dom tankarna om att sluta andas, att inte vakna. Och det hjälper inte mig att prata om det varje gång.
Det är oxå detta som stoppat FK och arbetsförmedlingen för att förra läkaren skrivit så jävla korkat. 
 
Nej man behöver inte vara orolig jag e inte aktivt i dessa tankar och det e inget hinder i min vardag. 
Tankarna kommer när det e som värst.... Ibland är det ett sätt att rycka mig själv ur panikångesten, för dom tankarna får mig att vakna till och bara STOPP Lotta!! 
 
Denna läkaren ställde samma frågor som jag redan svarat pp x antal gånger det e så in i helvetes frustrerande. 
Du ser lite spänd ut sa hon på brytning av nåt språk blandat med danska, ja jag sitter och fantiserar om att hänga upp dig i nåt snöre.. Men det kunde jag klart inte svara haha.. 
 
Alla andra läkare då inklucive min älskade Johan som jag saknar så in i helvete!! 
Har sagt att medicineringen skal vi inte exprimentera med, jag gick själv ifrån Imovane för dom e beroende framkallande, vad tror ni denna läkaren gör, en st läkare, jo hon skriver ut imovane så jag skall bryta mitt dåliga sömn mönster.. Voine voine.. 
ja jag sover som en klubbad säl på imovane som det skal jag inte protestera mot att det hade fan varit skönt att vakna på morgonen pigg och utvilad. 
 
Men jag e fast i min dåliga ekomnomi och det suger fett, pengarna e sinade på kontot och det skriker tomt i hushållet. 
 
Ja thats my life, hur har ni det? 
 
Adios 

Be om hjälp....

Mitt hem e mitt hem igen, kattungarna lämna mig för en vecka sen och mitt hem e åter rent och snyggt och det känns skönt att komma hem. Jag har dock Lisa kvar men hon gör inte mycket väsen av sig och e inte lika yrväder som dom andra 5. 
Det känns skönt och det e underbart att öppna dörren igen till MITT hem... 
 
I morgon skall Lisa kastreras och få en rejäll genomgång av vet. 
Problemet nu med Lisa e att hon avskyr att va ensam hemma. 
Jag hade planen att låta henne stanna tills ett permanent hem kunde uppbringas, tyvärr kan det inte bli så. 
Då jag skall till mamma en vecka nu i Januari och passa hunden kan jag bara uppbringa tillsyn och matning till Lisa en gång på morgonen och en gång på kvällen och detta kommer inte funka. 
 
Då Lisa protesterar mycket åt ensamheten och kissar ÖVERALLT där hon inte skall så kan jag inte låt henne va hemma med bara tillsyn i en vecka.. Så tyvärr måste hon flytta till garaget där hennes ungar bor innan jag åker till mamma. Det känsn trist som attans att behöva göra så, jag önska hon skulle kunna stanna tills ett ordentligt hem kunde hittas effter våra framsteg med hennes förtroende jämte mig. 
Men tyvärr, så blir inte fallet...
 
Sen va d det här med att be om hjälp, jag försöker göra allt själv och sen får jag höra varför bad du inte om hjälp?!?
Ja alltså att vissa ställer den frågan får mig att skratta gott för vissa har jag bett om hjälp med saker i 2 år som aldrig ens hänt än. 
Så nej att fråga efter hjälp e inte mycket lönt då jag sällan eller aldrig får den hjälpen ändå av vissa haha..
 
En redig kvinna reder sig själv, dock inte med inkoppling av mina jävla högtalare och inte heller till att fiska upp den brytna nycklen från mitt cykel lås. 
 
Går det inte med hammare och silvertejp e jag körd :P 
 
Adios 

Mitt mående

är just nu en stor jävla berg och dal banan och jag vet fan inte vart jag snart skall ta vägen. 
Det e tungt och det känns för jävligt det mesta men vad skall man göra? 
Jag kan inte annat än att vakna på morgonen och andas, ta mig an en ny dag och hoppas på dets bästa.
 
Det går inte en dag utan att jag gråter för nåt, behöver inte va stora saker kan va små saker som får mig att bryta ihopa. 
Jag har haft några vredesutbrott och jag känner mig grymt otrevlig och när jag går in i detta läget vet jag att det snart inte e långt borta förrsen jag når den där botten i det mörka jävla fucking hålet. 
 
Dåligt samvete som gnager i mig konstant, saker jag kan påverka.. Men av princip så e svaret fett jävla fucking NEJ... 
Ja ibland e det inte bra att va princip fast. 
 
Att inte få svar på saker gör mig heligt jävla fucking förbaskad.
Lina fick höra en del av min ilska i lördags och tur va nog allt det att hon lånar mig sitt öra ibland när jag känner att jag håller på att kräka sönder mig själv. 
 
Men i morgon hämtas dom sista 3 kattungarna från mitt hem, mamma Lisa får stanna tills fredag då dom skall försöka fånga in henne, det gör ont i hela mig detta. Men jag står fast, katterna måste lämna mitt hem. 
 
Nej usch jag känner bara blöööööööööö 
 
2018 börjar lika bra som 2017 sluta, skit bajs, fucking åt helvete.. 
Men nu e det dags.... Ta dig i din jävla krage och gör nåt åt ditt fucking jävla liv!!!!
 
 
I never needed you like I do right now!
I never needed you like I do right now!
I never hated you like I do right now!
'Cause all you ever do is make me cry!!
 
Gave you up 'bout twenty one times

Felt those lips tell me twenty one lies......

Adios 

Inte ens

På stora gå ut dagen får jag en utekväll. 
Känner man 2 st i staden man bör så blir det svårt.

1 e nykterist den andra jobbar i vården och e inte tillgänglig.
Vänner i andra städer e väl upptagna eller nåt.

Nåja jag stannar väl hemma i min egna lilla vrå ensam återigen..

Tröttsamt så det beslår.


Adios 

Julen kommer

visst detta året oxå med samma ångest som många andra år. Det blir julafton hos mamma och pappa med 3 av 4 syskon pga meningskiljiaktigheter kan vi kalla det hela, med barn så klart. 
Det e alltid mysigt att komma till mamma och pappa och deras julhem, det luktar gott och stämningen e julig liksom. 
 
Jag känner ingen julkänsla alls kanske oxå pga att jag inte alls pynta detta året, av den enkla anledningen varför skall jag lägga ner allt det jobbet för bara mig att glo på? Nej finns ingen anledningen och således blev det ingen jul i mitt hem. 
 
Men julen kommer julklappar vilket jag inte av ekonomiska orsaker kan ge speciellt till mina barn eller mitt barn skall jag säga men jag har fått göra det bästa av det hela och hoppas det räcker långt. 
Mina medel e små men mitt hjärta e stort.
 
Som alla andra år e jag den enda av hela familjen som bevarar singel stämplen haha.. Jag tror jag kommer vara det för evigt som det känns nu. 
Visst jag saknar att ha nån att julmysa med men man kan ju inte få allt här i livet och på råga på allt har jag lyckats bli sjuk, feber och ont i kroppen. Dock inte snorig men ändå sjuk :( 
Jag hoppas på snabb bot för jag vill icke missa julafton hos mamma för något! 
 
Så jag får bota mig snabbt med alvedon, soffan och bara ta det chill. 
I värsta fall har jag i alla fall fått julskinka, Monica och Tore gav mig en fin julklapp, en nygjord julskinka, hur gott e inte det? Man kan äta den i många olika variationer, problemet... Den tar slut så snabbt, mer än halva skinkan e redan borta, tror nån varit och stuligt lite skinka när jag sovit eller nåt haha. 
 
Lina, Danne och Theo kom och lämna den till mig i går kväll, så mumsigt :P 
 
Mitt mående e långt ifrån bra och jag har så nära till tårar hela tiden av ingen orsak egentligen mer än att ja jag vet inte. Känner mig bara så less liksom.
Men jag skal inte tynga er med den skiten.
 
Jag har stängt min fejjan nu för icke vänner, kommer sluta lägga saker offentligt, detta för att jag vet att jag har folk snokandes där inne.. Vill du veta nåt, fråga mig jag lovar vara ärlig på varje fråga, till skillnad från andra som bara drar lögner hela tiden. 
 
Jag vet att även vissa kan gissa ut vem jag ibland menar i min blogg och jag vet att personerna i fråga även kan det och ja jag får lite skit ibland :P Men så länge jag inte skriver ut namn har jag inte gjort nåt fel och skulle jag mot förmodan skriva namn i vissa samanhang skulle jag inte göra livet så lätt för vissa haha.. 
 
Katter e planerade att flytta efter nyår och då skall detta hemmet skuras.. Ja alltså jag skurar det annars oxå och jag kan säga att jag sabbat mina händer totalt med allt klorin städning och annat. Dom e så torra och naggade att det finns inte. 
 
Jag skall efter nyår nångång i januari eller februari gå en kurs via öppen vården, den av 15 gånger om jag inte minns fel och skall lära mig nåt jag glömt, jag kommer inte ihåg vad den handla om?!? 
Jaja åldern ni vet jag e last gammal och kan inte minnas allt :P 
 
Det är en jävla tur att jag har stallet och underbara Karmel, det e min terapi och nåt av det bästa som finns. Han ger mig så mycket kärlek och energi. Utan stallet och Karmel vet jag inte vart jag varit, vi har börjat bli ganska synkade i vår ridning, jag lär mig mer och mer hur han funkar och han lär sig hur jag funkar och ni kan tro att vi nu galopperar, det e det bästa han vet och han e grymt härlig att rida. 
 
Jag e tacksam att Rosita gav mig denna chans att få lära känna denna karlen. Den enda karlen i världen som lyssnar på mig utan att klaga :P 
 
Nej nu kan jag inte sitta här mer och printa massa skit måste återgå till soffan känner jag. 
 
Adios 

Nog e nog.

Jag har fått nog och när jag fått det så har det gått långt. Så nu har jag skickat iväg ett mail, kommer inget vettigt svar eller lösning kommer jag outa allt i min blogg, från början till slut! 
 
Ibland undrar jag varför jag inte skriver ut allt i min blogg, jo för ibland skyddar jag folk, folk som ljuger för sina nära och kära, folk som inte vill att andra skall veta, folk som kanske skäms över sina beteende men nu tänker jag, varför??
 
Det e inte jag som e ett ashole, det e andra ju.. Ja jag kan oxå va ett sånt men jag erkänner i alla fall och försöker inte leka bror duktig. 
Jag är långt ifrån guds bästa barn och tro mig jag har aldrig och kommer aldrig ens försöka bli det. 
Jag sätter inte mig på höga hästar och tror jag e bäst i världen när sanningen e så jävla långt ifrån det som man kan komma. 
 
Mitt mående suger fett nu för dagarna då många tankar och mycket oro finns i min kropp. 
Jag vet inte hur länge till jag orkar och jag känner totalt meningslös att ens vakna och andas på morgonen. 
Men vad fan jag gör det varje jävla morgon ändå, suger fett ibland. '
Min sömn som förvsann e inte åter, den kommer och går, iband somnar jag kl 19 vaknar 04 ibland somnar jag 04 och vaknar 08...
Skumt som bananer med choklad på. 
 
Nej jag känner att det blir mest hårda ord och bitterhet i denna bloggen så.. 
 
Adios 
 
 

Gallfeber

Ja vissa saker kan reta mig till duktig gallfeber...
Jag är en ganska princip fast brud och jag har mina principer och jag går sällan eller aldrig emot dom.
Har ganska hög moral tröskel och har blivit kallad moral tant. Jag innehar empati och sympati men jag har oxå en en gåva av att inte redigt tänka som aldra. Detta e klart både positivt och negativt. 
 
Men när man börjar klydda och hålla på med mig då står jag pall. Måttet blir rågat efter ett tag och då tar jag beslut ut efter vad jag anser e rätt och fel.. Sen vad andra tycker pissar jag på! 
Så enkelt e det. 
 
Jag finns inte på denna jorden för att vara en bekvämlighet för nån. 
 
Jag e ganska öppen av mig med saker tex på fejjan och i bloggen. 
Jag bryr mig inte om rerspons eller gilla markeringar, jag skriver det som faller mig in. 
 
MEN, när jag skriver nåt på fejjan som idag, då helt plötsligt får man ett PM av nån som man inte pratat med på en vecka som totalt skitigt och ignorerat dig i en veckas tid med meningen, vad har hänt gumman?? 
 
1 jag e inte din jävla gumma, 2 vad hände med hej hur e det? Kanske kan vara en jävligt bra fråga att börja med. 
Fick personen i fråga reda på vad det va och vad för beslut jag tagit?
Icke en chans! 
 
Personen i fråga borde veta detta vid detta laget då jag känt människan i över 6 år plus jag varit ihopa med människan. 
Borde man inte känna mig då, vid det laget?? 
 
Men det e ju så att det e ju jag som har attitydsproblem oftast och jag som e den jävla elaka fanskapet. 
 
Ja men det e jag gärna om det innerbär att jag fortfarande kan vara äckligt jävla ärlig, ha mina principer och moraler. 
 
Gillar man inte det så snälla bara lämna mitt liv...
 
Adios 

Ibland behöver man en

hjälpande hand. Jag e skit dålig på att be om hjälp, jag redigt suger på det. Därför blir saker sällan eller aldrig gjorda just för att jag inte ber om hjälp eller så försöker jag lösa det själv. 
Möblera om e nåt min rygg avskyr att göra, min hjärna däremot älskar det, ser ni dilemat där. Men jag gör det, trots jag vet att jag kommer ha skit ont sen. Istället för att be om hjälp så asar jag på skiten själv. 
 
Dom senaste dagarna har jag rensat, organiserat och möblerat om. Köket, storarummet gjordes förra veckan. 
Då blev det en del skit som sattes in i det tredje rumet oxå stängdes dörren, så e det alltid tyvärr. 
Min garderob som sett likadan ut sen jag flytta hit har fungerat som garderob/förråd/skit rum typ, ungefär som det tredje rummet så det fick sig en rensning och saker som skulle varit nere i källaren för länge sedan hamna i gissa var? Japp det tredje rummet. 
 
MEN jag ringde pappa och han kom och hjälpte mig med att bära ner saker i källaren och vi körde till tippen, wow vad underbart det va att bli av med allt. Detta gjorde så att min garderob nu är just bara det, garderob och det tredje rummet är nu mera ett rum med öppen dörr utan saker som skall kastas eller bäras till källaren, NU e det verkligen gjort och det känns så underbart i min själ.
 
Jag passade även på att investera i en ny dammsugare, den jag hade passade bra till mig men den funka icke med djur i hemmet den hade liksom inte den kapaciteten och sen va det lite dumt för jag kunde inte dammsuga under säng/soffa med den andra. Det kan jag nu och min nya dammsugare suger fin fint upp allt, ja till och med plastmattan i hallen haha..
 
Nu är det bara 1 sak som fattas för att mitt hem skall bli min borg igen och det är att katterna får nya hem. 
Katterna ger klart mycket mys och kärlek men jag vill ha åter mitt hem med rena golv och blommjord där det skall vara i krukorna. Jag vill ha väldoftande luft och känna mig som hemma igen. 
 
Jag mår inte helt okej med detta och det e tufft kanske inte många som kan sätta sig in i detta och det e svårt som fan att förklara men jag mår INTE bra av skiten. 
 
Hos arbetsterapeuten har vi dom sista gångerna dragit i saker som gjort att min ångest ökat nåt grymt..
Vi har gjort nån kartläggning av hur min vardag ser ut och hur jag klarar saker och så vidare. 
Där har saker kommit upp till ytan som jag inte lämnat en tanke åt, som jag sett som normalt och klart bara nåt som är men när man drar i det och pratar om det så kommer det i annat ljus. 
 
Det är tufft ibland och min ångest har den senaste tiden varit ett helvete utan dess like.
Som tur e har jag haft hästarna och dom ger mig så mycket styrka att det e sjukt. 
Jag vet inte om det är så men ibland tror jag att framför allt Karmel kan känna av när jag har en dålig dag för då e han extra mys vänlig och han e helt underbar när han lägger sitt huvud på min axel och bara gosar. 
 
Det e kärlek där ute och där mår jag bra. 
Då får jag ork och styrka att ta mig an allt annat. 
 
Vem vet kanske skall man plugga på ålderdomens höst och bli hästskötare eller nåt, tror nog jag e för sent ute för det och jag har nog inte alls den grund kompetensen som man kanske bör ha. 
 
Nåja jag har ju tid på mig vet ni, FK tar det lugnt med den gemensama kartläggningen då min läkare jag träffa sist skrivit vissa saker som fått FK att backa lite på planerna och lagt dom på is. 
Detta handlar om min ibland livsleda som kommer med jämna mellanrum.
 
Jag har fått förslaget att skaffa en youtube kanal, men ärligt skulle folk verkligen vilja titta på mina dumheter? 
Ja alltså att folk gör det på fejjan e ju sin sak där kommer det oavsett om dom vill eller ej haha. 
 
Nåja oavsett vad måste jag först lära mig hur man gör och hanterar sånt där. Jag e gammal och kan inte såna moderniheter. 
 
Jag uppdaterar inte min blogg så mycket just nu detta för att undvika alla tråkiga inlägg om mitt dåliga mående. 
Men jag kommer med jämna mellanrum och ger er en stunds läsning. 
 
Adios 

Jag behöver

En karl eller en händig man på kaffe besök för inkoppling av massa sladdar.. 

Gärna en som kan fixa en kaputt dator som jag sörjer. 
En stark karl som kan hjälpa mig bära ner saker i källaren.. 

Jag måste oxå skaffa en ny antenn sladd för det blev jag utan i min omflytt, ja alltså 3 blev 1 så nu saknas 1.. 

Ibland e det jobbigt att va singel och med tummen mitt i handen som ställer till det. 

Adios 


När mitt mående dimper

Som igår och idag. 

Nu e det tungt, mycket tungt. 


Ångesten denna kväll är skyhög och jag känner att det mörknar ännu mer och jag kan nästan sätta pengar på att panikångesten snart kommer krypandes under skinnet på mig.


Tar det som det kommer, andas, räknar minuterna och försöker finna lugnet..


Håll tummarna på att detta dämpas snabbt och jag slipper panikångesten och att John Blund idag gör mig sällskap hela natten lång.


Adios 


Åhhhhhh

Jag fixar inte detta länge till. 

Min ångest e skyhög pga dessa katter. 
Visst e dom super söta och super mysiga på alla sätt och vis. 



Men det här stöket, skiten åhhhhh det triggar min ångest nåt grymt. 
Det e skit jobbigt. 

Kattsand överallt, dom klättrar över allt, välter lampor och prydnasaker.. 
Ett mindre problem hade det varit förr och jag trodde fan inte det skulle påverka mig på detta vis som det gör. 

Paniken  och ångesten är konstant och jag städar, plockar, tillrättavisar och verkligen försöker.

Men jag vet inte hur jag skall klara detta till nyår. 
Jag e så irriterad hela tiden att det e skit jobbigt. 

Sen e dom mysiga och gosiga oxå så klart. 
Jag kan ju inte kontakta dom och be dom flytta katterna för jag har ångest för dom slutar ner liksom... 

Nåja jag får njuta när dom sover 

Adios