Ja ibland kommer man till den gränsen då nog e nog.. Och där e jag nu. 

Man vänder sig ut och in för att hjälpa till och för att göra allt så bra som möjligt. Men får man nåt åter? Nope, trots jag gett klara direktiv om vad som behövs ignoreras det och sen får man en spark i ryggen när saker är över. 

 

Nej jag betackar mig denna behandlingen och säger nej no more!! 

 

Helgen e över och den har tillbringats på banan i Malmö för tävling, hade super hjälp av Hansson och Camilla som förgyllde min helg med skratt och lugn. Utan dom hade jag gått under eller ja jag hade inte ens varit på plats om vi säger så.. Dom e stjärnor :D 

Sovplatsen va på Hanssons och Linas soffa med bus med underbara Theo, kan man ha det bättre en racehelg? 

Nej e mitt svar och jag har haft lugn i själen...

 

Hade en tävlingsledare som jag älskar att jobba med, hon e great och jag känner mig så lugn med henne på plats.. Hoppas jag får jobba med henne igen inom en snar framtid :D 

 

Jag tog även ett stort steg denna helgen och sa förlåt, till någon jag behandlat fruktansvärt illa.. Inte via text utan personligen. Detta behövdes för att döva mitt dåliga samvete som gnagt på mig och jag behövde få det sagt och jag behövde få det ur mig. Ja det känns lättare nu men dåligt samvete har jag ändå för allt som sagts och gjorts.. 

 

Men jag samlade mod och sa dom där orden, jag ber om ursäkt för mitt beteende och det finns ingen ursäkt till varför. 

 

Man behöve ibland rensa sitt sinne från saker.. Men jag vet oxå nu varför jag känner som jag känner och jag har sorterat ut det och vet med säkerhet varför...

Jag kan aldrig göra nåt åt det, den båten har seglat, det tåget har åkt för länge sedan. Men mina känslor förblir detsamma och det får jag leva med. Jag får stå där...

 

Nu skall väskan packas om för nu bär det av till Trelleborg en vecka för hundpassning och fågelskrik :P 

 

Adios