Först vill jag tacka Veronica som kommenterade och erbjöd sig att skänka mig några kronor för att inköpa busskort, din omtanke gav mig hopp i hjärtat. Påskharen hade lämnat ett till mig ute i stallet i går så jag kan nu åka till stallet precis som vanligt. 

Men återigen TACK för ditt stora hjärta. 

 

Igår hos arbetsterapitanten prata vi om mitt mående och jag förklara att jag tror att det e höjningen av inteledsenpillerna, detta e klart inget hon kan nåt om så jag fick en tid idag till sjuksköterska den 10/4.. Trots jag bad om en läkartid, nåja bättre än inget. 

 

Men jag e ju som jag e så idag tog jag bort 75 mg och tryckte bara i mig 300 mg och ja jag har haft ångest men inte alls i den utsträckningen som jag hade igår, sen vet jag ju inte om det nu e den där 75an som gör det eller om det e nåt annat. Det e svårt när man inte kan sätta fingret på vad som fått mig att rasa denna gången. 

 

Man kan ju hoppas peppar peppar att det va den där 75an som gjorde det?!?

 

Idag va det vår i luften och jag åkte till stallet redan kl 10 i förmiddags, jag va liksom vaken och ja vad skall man annars göra, så jag gick där i lugn och ro och mocka och fixa, sen in med Karmel, lät han äta lite sen, borsta han och gav han kärlek. Han va dock på bushumör så jag tror han med hade vårkänslor i kroppen. 

Haha men det e svårt att bli arg på han för han e ju sååååååååå söt :P 

 

Men det blev en skön tur i paddocken, han va svettig och ja jag simma i mina kläder men ack så skönt det e..

Solen lös på oss och han gick som en klocka, ja trots sina businlägg som han kom med emellanåt :D 

 

Nu e jag i alla fall hemma, njuter av en kopp kaffe och funderar... 

 

Är det en komplimang att bli kallad för MILF??? 

 

Alltså jag e lite klyven och jag vet inte redigt om det egentligen är en komplimang? 

Menar en kille på 23 bast raggar upp en 40 åring, ja jag e alltså 40 om ni inte visste det så e det avslöjat nu haha...

När man sen lägger fram det att, du grabben du e för ung och svaret e ålder e bara en siffra... 

Jaaaaaaa åldern är bara en siffra.. MEN min äldsta son blir 20 bast den 12 och tja du skulle kunna vara hans kompis eller än värre du skulle kunna vara min son... så illa e det...

 

Ja visst e det fan att jag en gammal kärring kan få hångla upp en snygg 23 åring men där tar det oxå slut, där går gränsen och sen e det klart... Oavsett om jag är en MILF eller det snyggaste och trevligaste han träffat.. 

Min gräns går vid hångel! 

 

Men klart alltså en engångs rolig sak skulle man kunna ha men nej, nej, nej det känns så fel.. SÅÅÅÅÅ fel,,,

 

Menar har han ens flyttat hemifrån? 

Vad kan vi överhuvudtaget ha gemensamt?!?!?!?! 

 

Nej jag e nog ganska säker på att jag inte vill bli kallad för MILF och verkligen inte vara nåns MILF.. 

 

Adios 

 

 

 

Jag vet inte vart min mående har flygit i väg jag vet inte vart det tog vägen. Jag vet inte heller vad som orsakar allt detta och jag kan inte sätta fingret på vad. 

Jag vet klart att min ekonomi återigen e ett avgörande fakta i mitt mående och jag vet att detta e nåt jag har alltid. 

Min ångest brukar oftast komma kvällstid och brukar vara jobbig men i går somna jag med ångest och idag vakna jag med detsamma. 

 

Trycket e konstant och det vill inte släppa, det har mig som en rävsax runt bröstkorgen och jag vet inte vart jag skall ta vägen. 

I går avväjde jag det på dagen genom att städa idag vet jag inte hur jag skall avvärja det, inget hjälper. 

 

Jag vet inte vad som startat detta och jag vet inte hur jag skall avvärja det längre. 

Så här har jag mått sen i söndags, fredagen mådde jag bra, lördagen mådde jag bra och på söndagen slog det till, PANG!! Här e jag sa ångesten, saknat mig? 

 

I fredags va det partaj med Rosita som alltid lika kul, gjorde nåt jag aldrig typ någonsin gjort, det va en engångs företelse så mycket kan jag säga haha.. Men man lever bara en gång som tur va hade jag vettet kvar att inte fullfölja min dumhet :P 

Lördagen gick åt att återhämta sig på soffan med Roista i ena ändan, sen kom 2 av hennes barn hit och vi åt och sen titta på film, dom sov här till söndagen. Sen åkte dom hem till sitt. 

 

Jag e otroligt glad att jag har Rosita och det e en sol i mitt mörker... 

Att kunna umgås och bara glömma alt för en kväll och bara vara, eller ha en kväll med skratt och god dricka, dans och utgång, det behöver man oxå här i livet. 

 

Men oavsett vad så kommer ångetsen åter när tystnaden lägger sig och ensamheten kommer. 

Att jag sen e fast i Landskrona i en månad gör ju inte saken bättre. 

Och rik blev jag även denna gången av soc, 229 kr :P Jippi yeha vad jag skall leva fint. 

 

Att sen inte kunna åka ut i stallet och ha min sinnesro kommer ju göra att denna månaden kommer suga så jävla fett.. Det kommer bli tungt och det kommer att bli tufft. Jag vet inte hur jag skall klara att inte få det lugnet i mitt liv som funnits nu en bra tid... 

Men idag offrar jag  för att åka ut och ha en dag i alla fall med Karmel men det e inget jag kan göra i längden och kommer vara en en gångs grej. 

 

Jag har möte igen med AF på torsdag och då skall vi försöka hitta en plats för mig att börja arbetsträna på.  timmer i veckan till att börja med. Men om detta mående håller i sig vet jag inte hur det skall gå. 

Kan bero på min höjning av inteledsen piller, vet inte, men jag kan inte må så här, det orkar jag inte, jag orkar inte. 

 

Ångesten gör oxå att aptiten försvinner och jag känner mig kräkfärdig bara jag tänker på mat, jag e hungrig och försöker jag tvinga i mig mat så står det mig upp i halsen för varje tugga jag tar. 

Och tvinga i mig mat funkar dåligt. 

Men jag har ju några kilo att ta av och ju mindre jag äter desto mindre pengar slösar jag ju. Ja alltså det blev ju win win det ju. 

 

Jag tänkte att skriva av mig lite kanske skulle hjälpa men nej, ångesten sitter som ett skruvstäd och trycker in min bröstkorg, jag vet inte vart jag skall ta vägen jag vet inte vad jag skall göra. 

Jag orkar inte detta och jag vill inte ha det så här, jag kan inte heller ta mina atarx för då blir jag trött och kommer inte kunna åka nånstans idag. Så jag har att välja på ångest, eller strunta i möte och stall och ta atarx.

 

Jaja livet e som det e och jag kan inte göra mer än att bara åka med och se vart jag landar, men just nu  e det mörkt, så mörkt i mitt sinne att jag nästan blir rädd för mig själv och mina tankar, jag vet inte vart jag står längre i denna dans med livet eller vart dansen slutar. 

 

Men denna dans börjar komma till sitt slut och jag vet inte hur den slutar men jag vet att mina tankar vill avsluta dansen tidigare än kanske livet vill.. Vi får se vem som vinner, djävulen eller änglen...

 

Vem står pall, vem övertalar den andra? 

 

Adios 

 

 

 

 

Jag kommer gå under 😑

Men det va pengar till mat eller pengar till busskort eftersom Liam varit här på påsklovet va valet lätt. 

2 dagar med fantastiskt underbar ångest har präglat mig, hoppas jag i kväll kan ligga i sängen och njuta av Netflix uran det satans trycket..

Men jag har idag i alla fall fått städat, putsat fönster och möblerat om. 

Frågan e vad jag skall göra dom resterande 25 dagarna denna månaden ☠

Adios 

---