Ja i natt har jag legat vaken och funderat ganska mycket, vet inte vart det kom i från men en sak jag fundera på.

Vem hade saknat mig, alltså jag menar man kommer ju till åldern och saker och krämpor kan komma.

Om jag skulle dö hemma typ, ensam, vem skulle hitta mig? Ja alltså ingen hade hitta mig försen jag börjat ruttna och det stank från lägenheten.

 

Lina hade nog undrat varför jag inte svarat på snapchat, Stillne hade nog undrat varför jag inte svara på Messenger och Rosita hade nog undrat varför henne hästar va ute och det inte va mockat eller nåt till dom.

Men vem hade tänkt tanken att nåt hänt mig?

 

Jävligt konstigt att tänka dessa tankar men helt ärligt e det sånt som kan få mig att ligga vaken hela natten och bli orolig för, inte fan vill jag ruttna ja ni vet vad jag menar.

 

Snart e denna veckan hos mamma och pappas om hundvakt och pippifågelvakt över och det e snart dags att packa väskan och flytta hem igen.

Jag saknar mitt hem så klart och jag saknar hästarna, det har varit skönt och roligt med en vecka semester som man kan kalla det. Har haft en super bra vecka i hålan med många möten och otroligt mycket skratt.

 

Ibland kan jag sakna att ha vänner så nära, att man kan liksom bara träffas så där.

 

Men snart väntar vardagen, ja alltså det har ju varit vardag när jag varit hos mamma men jag lova arbets tanten att ha en vecka utan ett enda måsten och det har jag allt haft nu. men det e dags att ta tag i en massa saker jag lagt på hyllan, inte bra och jag skulle behöva en jävla kick i röven!!

 

Nu sitter jag här på pappas dator och lyssnar på youtube och dricker kaffe..

Skall snart ta dammsugaren igen och dammsuga, ja det e nåt jag gjort varje dag snart en vecka för hunden fäller som FAN! Det ligger pälsgolv överallt.

 

Nej nåt mer vettigt har jag inte att ge er idag...

 

Adios

 

 

 

 

Ja det har gått ett tag nu känns det som men jag skriver ju när jag känner för att skriva, jag kan inte skriva för att skriva liksom. 

 

Katterna e borta, alla, även Lisa, 

Jag önska så att Lisa egentligen kunde stanna här men en katt som kissar när den lämnas ensam kan jag inte ha, det finns inte. Mitt hem e min trygga och lugna lats och ha kattkiss lite varstans e inget alternativ.

Men det va då inte lätt att fånga in henne men efter många om och men och en skit sur lisa så fick jag in henne i transportburen, fällan va bara att fet glömma. 

 

Jag hoppas hon får ett super fint hem med massa kärlek och falukorv med en skvätt skinka. 

 

Men ack jag saknar henne trots det bara gått 1 dag. 

 

Jag knallar på med hästarna och det känns underbart, det e min terapi att bara åka ut och vara en stund i tystnaden och mys. 

 

I morgon flyttar jag till mamma 1 vecka för att passa hunden, dom drar till varmare bredgrader.. 

 

Jag har även idag tagit ett beslut, jag har funderat länge och jag har absolut inget annat val eller jo men det e lite pest eller kolera. 

 

Min ekonomi e som många vet helt körd i botten och jag överlever inte en enda månad, det ekar tomt u kyl, frys och skafferi, kontot ekar tomt och jag lider mest hela tiden. Detta e inte hållbart. 

 

Jag vill INTE tillbaka till mitt ordinarie jobb, så mycket e jag på det klara med eller jo om min 85an varit kvar hade jag varit tillbaka för länge sedan men efter avdelningsbyte har jag inte alls trivts och efter varit borta 1 år snart så ser jag mig inte som en del av den personalen. 

 

Det e inte en enda gång man fått ett samtal från chef för att bara höra läget, inte en enda inbjudan till fredags fika eller tex apt träffar, 

Jag känner mig inte alls varken som en av dom eller knappt välkommen tillbaka. 

 

Men av ekonomiska skäl kommer jag att efter den 28/2 börja jobba 25%.. Jag är i läget att jag måste om jag inte skall gå under och förlora hus och hem.. Jag känner grov jävla ångest över detta beslut men jag är i dö läga och jag ser ingen annan utväg, ja alltså det e ju att ringa soc och se om man kan få några kronor av dom men jag e tveksam. 

 

Jag vill verkligen inte men jag e inbackad i ett hörn och det e enda sättet jag ser en utväg av detta. 

Vet inte hur det kommer att gå eller hur trasig jag kommer bli men det får bära eller brista. 

Jag måste kunna leva och det kan man inte på 9700 från FK... 

 

Så antingen går jag hemma och fortsätter må psykiskt dåligt av min ekonomi eller så börjar jag jobba och mår grymt jävla pyskiskt dåligt av att gå på jobb. 

 

Ja pest eller kolera? 

 

Adios

suger apröv, kommer säga till att jag verkligen inte vill gå till henne igen. Inte bara pga språksvårigheter utan att kemin sa stopp medebums från min sida. Jag bara satt och reta mig på henne och hennes jävla frågor, LÄS JOURNALEN ville jag skrika högt.. Med risk att vakter sen kommit och burit ut mig och satt mig på sing sing.

 

Varenda gång skall självmordstankar pratas om, varför? 

 

Ja jag har dom, jag har funderat mer än en gång att kasta mig framför tåget, förlåt alla pendlare...

MEN jag har aldrig aktivt gjort nåt ens gnutta försök. 

 

Tankarna skrämmer mig till förfasande, samtidigt är det när det blir för mycket, när ångesten blir så tung att bära att man bara vill ha det att sluta och vad kan man få det att sluta med? 

När panikångesten griper tag i mig och man bara vill vila, man vill bara slippa känna, man vill bara slippa tänka man vill bara ha ro. 

 

Då kommer tankarna om befrielsen från att andas mer. 

Att varenda gång behöva ta upp detta till varje jävla läkare suger fett och jag fattar inte varför, låt det va, du skall hjälpa mig med mediciner och upplägg, lämna samtal kring sånt till experter eller bara låt det va 

 

När jag sen går därifrån har jag sån grym ångest för att jag verkligen ens tänker dom tankarna om att sluta andas, att inte vakna. Och det hjälper inte mig att prata om det varje gång.

Det är oxå detta som stoppat FK och arbetsförmedlingen för att förra läkaren skrivit så jävla korkat. 

 

Nej man behöver inte vara orolig jag e inte aktivt i dessa tankar och det e inget hinder i min vardag. 

Tankarna kommer när det e som värst.... Ibland är det ett sätt att rycka mig själv ur panikångesten, för dom tankarna får mig att vakna till och bara STOPP Lotta!! 

 

Denna läkaren ställde samma frågor som jag redan svarat pp x antal gånger det e så in i helvetes frustrerande. 

Du ser lite spänd ut sa hon på brytning av nåt språk blandat med danska, ja jag sitter och fantiserar om att hänga upp dig i nåt snöre.. Men det kunde jag klart inte svara haha.. 

 

Alla andra läkare då inklucive min älskade Johan som jag saknar så in i helvete!! 

Har sagt att medicineringen skal vi inte exprimentera med, jag gick själv ifrån Imovane för dom e beroende framkallande, vad tror ni denna läkaren gör, en st läkare, jo hon skriver ut imovane så jag skall bryta mitt dåliga sömn mönster.. Voine voine.. 

ja jag sover som en klubbad säl på imovane som det skal jag inte protestera mot att det hade fan varit skönt att vakna på morgonen pigg och utvilad. 

 

Men jag e fast i min dåliga ekomnomi och det suger fett, pengarna e sinade på kontot och det skriker tomt i hushållet. 

 

Ja thats my life, hur har ni det? 

 

Adios 

Mitt hem e mitt hem igen, kattungarna lämna mig för en vecka sen och mitt hem e åter rent och snyggt och det känns skönt att komma hem. Jag har dock Lisa kvar men hon gör inte mycket väsen av sig och e inte lika yrväder som dom andra 5. 

Det känns skönt och det e underbart att öppna dörren igen till MITT hem... 

 

I morgon skall Lisa kastreras och få en rejäll genomgång av vet. 

Problemet nu med Lisa e att hon avskyr att va ensam hemma. 

Jag hade planen att låta henne stanna tills ett permanent hem kunde uppbringas, tyvärr kan det inte bli så. 

Då jag skall till mamma en vecka nu i Januari och passa hunden kan jag bara uppbringa tillsyn och matning till Lisa en gång på morgonen och en gång på kvällen och detta kommer inte funka. 

 

Då Lisa protesterar mycket åt ensamheten och kissar ÖVERALLT där hon inte skall så kan jag inte låt henne va hemma med bara tillsyn i en vecka.. Så tyvärr måste hon flytta till garaget där hennes ungar bor innan jag åker till mamma. Det känsn trist som attans att behöva göra så, jag önska hon skulle kunna stanna tills ett ordentligt hem kunde hittas effter våra framsteg med hennes förtroende jämte mig. 

Men tyvärr, så blir inte fallet...

 

Sen va d det här med att be om hjälp, jag försöker göra allt själv och sen får jag höra varför bad du inte om hjälp?!?

Ja alltså att vissa ställer den frågan får mig att skratta gott för vissa har jag bett om hjälp med saker i 2 år som aldrig ens hänt än. 

Så nej att fråga efter hjälp e inte mycket lönt då jag sällan eller aldrig får den hjälpen ändå av vissa haha..

 

En redig kvinna reder sig själv, dock inte med inkoppling av mina jävla högtalare och inte heller till att fiska upp den brytna nycklen från mitt cykel lås. 

 

Går det inte med hammare och silvertejp e jag körd :P 

 

Adios 

är just nu en stor jävla berg och dal banan och jag vet fan inte vart jag snart skall ta vägen. 

Det e tungt och det känns för jävligt det mesta men vad skall man göra? 

Jag kan inte annat än att vakna på morgonen och andas, ta mig an en ny dag och hoppas på dets bästa.

 

Det går inte en dag utan att jag gråter för nåt, behöver inte va stora saker kan va små saker som får mig att bryta ihopa. 

Jag har haft några vredesutbrott och jag känner mig grymt otrevlig och när jag går in i detta läget vet jag att det snart inte e långt borta förrsen jag når den där botten i det mörka jävla fucking hålet. 

 

Dåligt samvete som gnager i mig konstant, saker jag kan påverka.. Men av princip så e svaret fett jävla fucking NEJ... 

Ja ibland e det inte bra att va princip fast. 

 

Att inte få svar på saker gör mig heligt jävla fucking förbaskad.

Lina fick höra en del av min ilska i lördags och tur va nog allt det att hon lånar mig sitt öra ibland när jag känner att jag håller på att kräka sönder mig själv. 

 

Men i morgon hämtas dom sista 3 kattungarna från mitt hem, mamma Lisa får stanna tills fredag då dom skall försöka fånga in henne, det gör ont i hela mig detta. Men jag står fast, katterna måste lämna mitt hem. 

 

Nej usch jag känner bara blöööööööööö 

 

2018 börjar lika bra som 2017 sluta, skit bajs, fucking åt helvete.. 

Men nu e det dags.... Ta dig i din jävla krage och gör nåt åt ditt fucking jävla liv!!!!