Jag vet inte vart min mående har flygit i väg jag vet inte vart det tog vägen. Jag vet inte heller vad som orsakar allt detta och jag kan inte sätta fingret på vad. 

Jag vet klart att min ekonomi återigen e ett avgörande fakta i mitt mående och jag vet att detta e nåt jag har alltid. 

Min ångest brukar oftast komma kvällstid och brukar vara jobbig men i går somna jag med ångest och idag vakna jag med detsamma. 

 

Trycket e konstant och det vill inte släppa, det har mig som en rävsax runt bröstkorgen och jag vet inte vart jag skall ta vägen. 

I går avväjde jag det på dagen genom att städa idag vet jag inte hur jag skall avvärja det, inget hjälper. 

 

Jag vet inte vad som startat detta och jag vet inte hur jag skall avvärja det längre. 

Så här har jag mått sen i söndags, fredagen mådde jag bra, lördagen mådde jag bra och på söndagen slog det till, PANG!! Här e jag sa ångesten, saknat mig? 

 

I fredags va det partaj med Rosita som alltid lika kul, gjorde nåt jag aldrig typ någonsin gjort, det va en engångs företelse så mycket kan jag säga haha.. Men man lever bara en gång som tur va hade jag vettet kvar att inte fullfölja min dumhet :P 

Lördagen gick åt att återhämta sig på soffan med Roista i ena ändan, sen kom 2 av hennes barn hit och vi åt och sen titta på film, dom sov här till söndagen. Sen åkte dom hem till sitt. 

 

Jag e otroligt glad att jag har Rosita och det e en sol i mitt mörker... 

Att kunna umgås och bara glömma alt för en kväll och bara vara, eller ha en kväll med skratt och god dricka, dans och utgång, det behöver man oxå här i livet. 

 

Men oavsett vad så kommer ångetsen åter när tystnaden lägger sig och ensamheten kommer. 

Att jag sen e fast i Landskrona i en månad gör ju inte saken bättre. 

Och rik blev jag även denna gången av soc, 229 kr :P Jippi yeha vad jag skall leva fint. 

 

Att sen inte kunna åka ut i stallet och ha min sinnesro kommer ju göra att denna månaden kommer suga så jävla fett.. Det kommer bli tungt och det kommer att bli tufft. Jag vet inte hur jag skall klara att inte få det lugnet i mitt liv som funnits nu en bra tid... 

Men idag offrar jag  för att åka ut och ha en dag i alla fall med Karmel men det e inget jag kan göra i längden och kommer vara en en gångs grej. 

 

Jag har möte igen med AF på torsdag och då skall vi försöka hitta en plats för mig att börja arbetsträna på.  timmer i veckan till att börja med. Men om detta mående håller i sig vet jag inte hur det skall gå. 

Kan bero på min höjning av inteledsen piller, vet inte, men jag kan inte må så här, det orkar jag inte, jag orkar inte. 

 

Ångesten gör oxå att aptiten försvinner och jag känner mig kräkfärdig bara jag tänker på mat, jag e hungrig och försöker jag tvinga i mig mat så står det mig upp i halsen för varje tugga jag tar. 

Och tvinga i mig mat funkar dåligt. 

Men jag har ju några kilo att ta av och ju mindre jag äter desto mindre pengar slösar jag ju. Ja alltså det blev ju win win det ju. 

 

Jag tänkte att skriva av mig lite kanske skulle hjälpa men nej, ångesten sitter som ett skruvstäd och trycker in min bröstkorg, jag vet inte vart jag skall ta vägen jag vet inte vad jag skall göra. 

Jag orkar inte detta och jag vill inte ha det så här, jag kan inte heller ta mina atarx för då blir jag trött och kommer inte kunna åka nånstans idag. Så jag har att välja på ångest, eller strunta i möte och stall och ta atarx.

 

Jaja livet e som det e och jag kan inte göra mer än att bara åka med och se vart jag landar, men just nu  e det mörkt, så mörkt i mitt sinne att jag nästan blir rädd för mig själv och mina tankar, jag vet inte vart jag står längre i denna dans med livet eller vart dansen slutar. 

 

Men denna dans börjar komma till sitt slut och jag vet inte hur den slutar men jag vet att mina tankar vill avsluta dansen tidigare än kanske livet vill.. Vi får se vem som vinner, djävulen eller änglen...

 

Vem står pall, vem övertalar den andra? 

 

Adios