voine

Ja ibland e det bara för mycket och jag känner ibland att jag skulle behöva en paus i livet, en andnings paus.. 
Men det verkar som om det där ödet har helt andra planer och jag vet inte vad det egentligen planerar. Kanske e det så att ödet skall knäcka mig helt och bara låta mig själv dö i min egen ömkan. 
 
Jag har i alla fall fått mitt kjedjetäcka, 15 kilo e det på och tja funkar det? Nja jag vaknar alltså fortfarande men dock bara 1 gång per natt oftast vilket klart är en stor skillnad från att vakna 1 gång i timmen hela natten. 
Dock har vi oxå ändrat min sova pilleri och jag tar nu 3 piller till natten ibland 5 om jag har ångest på kvällen. 
Vi har även ändrat mina såna antiledsen piller till den dosen som e absolut max max i dessa och hjälper inte dom så blir det byta av piller där med.. Ja det e allt en jävla djungel med alla dessa pillerier. Snart har jag så många att jag behöver en sån där doset för att hålla koll på att jag tar vad jag skall. 
 
Men men jag har klarat mig 37 år utan piller så varför inte förgifta kroppen nu på äldre dar när man ändå snart skall ner i kistan. 
 
Mötet med AF och FK blev positivt och bra. Det känns som om detta e min chans att återvända till dom levandes värld ja ni vet den där där man har socialt nätverk i form av arbetskollegor. 
Det lyser ju tyst från min så kallade arbetsplats och jag känner mig knappast välkommen tillbaka om man säger så. 
 
Nu skall vi se om detta kommer bli bra men det känns bra och jag kände en lättnad efter mötet. 
Det bästa e oxå att min arbetsterapitantilanta e med och hon känner mig och kan inflinka med det jag missar. 
Det känns otroligt skönt att ha hennes hjälp och stöttning i det hela. 
 
Sen har jag ju vänner som ställer upp i vått och torrt, för att reda ut alla kompletteringar som behövdes göra så kasta Lina sig i bilen med Theo och körde till Landkskrona för att hjälpa mig reda ut allt och den hjälpen uppskattas som in i fucking bombens. 
 
Jag har nu mera börjat göra listor på kvällen, att göra lista till dagen efter, detta för att hjälpa mig att verkligen ta tag i det jag MÅSTE göra, det finns en massa sånt och det e inte alltid så lätt i min sinnestämning att reda ut allt och få gjort det där JAG MÅSTE... 
 
Men vem vet, jag kanske e på väg tillbaka till en värld där man lever.. 
Om inte tja då stannar jag väl här nere i botten och leker med djävulen. 
 
Adios 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0