Tar mitt dåliga mående överhand och så va det i måndags det blev ett ras som hete duga, vakna och skulle fixa räkningar och då mitt minne och annat sviker duktigt så har jag dålig koll på vissa saker tyvärr. 

Och det blev ett ras, 2 timmar av konstant gråtande och en ångest som inte va av denna värld. 

Fick plocka upp mig och sen ta tag e en drös av saker vilket slutade med att jag sedan däckade totalt utslagen i 2,5 timme. 

 

Detta innebar att jag inte svarade på facebook meddelanden, jag svara inte i telefon, inte snap och inte på sms. 

Jag va inte online på fejjan på 5 timmar och detta fick Lina att bli orolig, sp hon kontakta Rosita som oxå blev orolig. När jag vakna till liv fick jag skicka till dom att jag levde och fick förklarat vad som skett. 

 

När jag mår som sämst stänger jag av både mig själv och livet utanför utan eftertanke, naturligtvis borde jag svarat men ni vet, när man mår så orkar man inte ta nåt samtal för risken e att man börjar gråta hejdlöst och man bara känner sig liten och usel. 

 

Men jag fick ta tag i allt på måndagen även ringa och skälla då jag inte fått läkartid och mitt sjukintyg går ut idag, det sluta med att jag måste åka till Helsingborg för läkartid idag 13.30.

 

Allt detta klydd och min ekonomiska totala kolapps får mig att fundera, hur skall man kunna arbeta med sig själv och plocka upp sin själ ur ett mörker när man varje dag, varje vecka, varje måndag, varje vaken stund måste oroa sig för hur skall pengarna räcka, kommer jag kunna betala min hyra och ändå kunna handla mat? 

 

Hur FK resonerar kring detta vet jag inte men den 9 mars när jag skall ha möte med dom skall jag ställa frågan, hur dom vill att folk med ångest och derpession skall hitta vägen tillbaka när 9700 kr ifrån dom gör att man aldrig kan vara ångestfri, ekonomin gör ju klart att man mår dåligt, så e det även för dom som inte lider av min åkomma. 

 

Sen e det ju klart man inte skall vara rik när man e sjukskriven men för fan man måste väl i alla fal ha så man överlever? 

Men i Fks värld finns inget som heter existensminimum... Det finns bara standar utbetalningar sen får man hora sig till extra pengar. 

 

Varje månad är en kamp att få ihopa mat, busskort. 

Busskortet e så klart en prioterings sak men utan busskortet kan jag inte ta mig till hästarna och utan hästarna kommer jag gå under totalt, köper jag busskort kan jag inte handla mat så det räcker hela månaden, inte ens om jag så köper bara nudlar. 

 

Jag vet inte hur lnge till jag orkar med att ha det så här, det suger. 

Jag har i alla fall lämnat in, pinsamt nog har jag fått krypa till socialförvaltningen för att få hjälp med pengar. Vet ni hur det SUGER!!!!

 

I 15 jävla år har jag inte behövt deras hjälp, självständig har jag varit och nu, ja då måste jag krypa till korset och be om hjälp från myndigheten... 

 

Ja jag vet inget fel i det bla bla bla bla.. MEN för mig suger det fett jävla apröv.. och så e det! 

 

Sen vet jag ju inte om dom kommer att hjälpa mig det återstår ju att se, kanske får ett fett jävla nej från dom. 

Och får jag det så e jag färdig för resten av mitt usla jävla patetiska liv. 

Då går jag under totalt och kommer bli bostadslös och bo på en parkbänk, bli knarkare och alkis för att hålla mig varm. 

 

Adios