Släppa taget.
Ja med min långa sjuksrivning denna omgången har jag ransakat mig själv på ett helt annat sätt än dom andra gångerna, vad e jag värd egentligen här i livet?
Vad förtjänar jag, förtjänar jag den skit jag fått och som jag på nåt sätt accepterat igenom tiden, förtjänar jag verkligen den behandlingen och förtjänar jag verkligen den smärtan och alla tårar, svaret e egentligen ganska så enkelt, nej.
Men många säger man skall lyssna på sitt hjärta, ja det kan va bra i vissa lägen men i andra e det mindre bra. Oftast sätter hjärtat oss i trubbel och hjärtesorg, om vi lyssnar på hjärtat rskerar vi att bli sårade och få hjärtat sönder stampat, hjärtat sätter oss oftast i skiten skulle jag vilja säga.
Skall man då lyssna på hjärnan? Tja samma sak där egtligen, hjärnan säger oss att inte lyssna på hjärtat och hjärnan e oftast förnuftig men i slut ändan blir vi ändå sårade och ensamma eller hur?
Så hur kan man få dessa att sammarbeta och kommer på en gemensam plan?
Detta är omöjligt för dom vill oftast olika saker. Men om man tar en bit av vad hjärtat säger och en bit av vad hjärnan säger så borde man få en lagom kombination. Men nej så e inte fallet alltid, det kan ändå bli kaos av det hela. Vad fan skall man då göra?
Jo då måste man ransaka sig själv, sin själ, sitt hjärta, sin hjärna.
Man får leta efter, leta, söka efter svar inom sig själv, man får ha konversation med sig själv, för och nackdelar. Man får tala högt och argumentera med sig själv.
Ja kanske finns det nån nu redo att ringa singsing så vita bambulansen kommer med en vit krama mig själv tröja men lugn, jag har inte blivit knäpp.
Men tänk efter, vem vet bäst vad som e det rätta för dig? Vem är den som kan berätta för dig vad du skall känna, tycka och vad som är rätt eller fel, ja precis, DU och bara DU.
Det finns ingen som kan berätta för mig vad jag skall känna, det e bara jag själv som kan berätta detta.
Och när man väl gör det så ser man saker i ett annat ljus.
Jag vet nu att jag mår bättre av att släppa saker i mitt liv som inte gett mig nånting annat än skit. Så enkelt e det, det e dags att släppa det, dags att gå vidare och sträcka på ryggen och säga, FUCK YOU!!
Get the fuck out off my life!
This is me telling you what I think you should do
Mitt liv e mitt och jag bestämmer vad som e bäst för mig och det bästa av allt, JAG väljer vem jag vill ha i mitt liv och helt ärligt vem som förtjänar min underbara närvaro, för tro mig det e inget jag ger bort hur som helst, vänskap för mig betyder så mycket mer.
Är du inte värdig att va i mitt liv så är du inget för mig. Du kan inte kalla dig bekant, vän, du kan aldrig säga henne känner jag, för det gör du inte, hur gärna du än tror det.
Har du varit i mitt liv men valt att pissa på mig, spotta på mig, ljuga för mig, tror jag e nåt slit och släng så to bad, då ryker du.
Tyvärr har jag låtit vissa människor finnas i mitt liv för länge, allt för länge.
No more. Jag är från denna stund eller ja för några veckor sen EGO, så jävla EGO när det kommer till MIG och mitt liv.
Mitt mående måste på topp och för att det skall ske måste jag släppa vissa saker, vissa personer så enkelt är det.
Jag kan inte fylla mitt liv med meningslösa relationer eller menigslösa människor, för mitt liv e så mycker mer värt än det och JAG är mer värd än det.
Med detta nya tänket måste jag även släppa andra saker, såna saker som gör ont som fan, det handlar om personer nära mig, blod. Men blod är inte tjockare än vatten det är en sak som e tydlig och klar.
Jag kan inte vara den som folk vill att jag skall va, jag kan inte längre ha en mask på inför personer som ändå inte finns i mitt liv på det viset som jag önska.
Men jag kan inte göra nåt åt det och jag tar från och nu med beslutet att låta saker va.
Jag e trött på att tjata, jag e trött på att fråga, jag e så trött på folk och fä.
Så e det med det för idag.
Adios
Kommentarer
Trackback
