Ja det e frågan, varför kämpa och hålla på att klydda? Det finns ju ingen mening med det, det liksom e som att äta soppa med en gaffel, lika meningslöst. 

Nån måste sitta och hålla full koll, så där ja Lotta e på uppgång, hon e nästan uppe ur hålet, låt oss knuffa henne och skrattar elakt. 

 

Det gör så jävla ont var gång jag faller ner i hålan i igen, det blir mörkare och mörkare och den blir djupare och mer svår klättrad. 

Undrar om jag va nån hemsk jävla människa i mitt föra liv så livet har bestämt sig för att ge tillbaka? 

Ja inte fan vet jag men jag undrar vad fan jag håller på med?

 

Jag kan lika bra stanna i den jävla hålan och mörkret, jag e trött på att klättra. 

 

Nej inte mitt problem att lösa, inte mitt, inte mitt men ändå faller det på mig, det e min oro.. och den kan man inte stänga av, det finns ingen av knapp på känslorna. 

 

Men jag måste på nåt sätt finna den där, jag skiter i vilket fuck you känslan.

Tyvärr tror jag det e meningslöst. 

 

Jag kan inte lösa detta, jag kan inte lösa andras problem och andras val e deras. 

 

Kommer ju oxå lägligt till avstämningsmötet i morgon, sug röv liskom. 

 

Äsch jag går och sover bort resten av livet. 

 

Adios