Så trött...

E jag idag, gårdagen tar idag ut sin rätt och jag har sovit mestadels av dagen. 
Detta va jag klarrt bereed på så inga planer alls gjorda idag.
Sånt där som jag måste tänka på. 
 
Ja nu skall jag försöka bena ut mötet jag va på i går, jag va där i alla fall men om jag va närvarande vet jag inte redigt. 
 
Vi börja i alla fall mötet och jag börja med att berätta hur konstigt och fel jag ansåg mötet kändes då varken läkare eller chef känner mig. Detta höll läkaren med om och beklaga att jag hamnat lite mellan stolarna i väntan på övertag till Landskrona. 
Sånt som händer och det e ju FK som kallat till mötet för att få en plan för min återgång till arbetslivet. 
Vilket är kanon tycker jag så klart för att bara gå hemma e inte så kul som det låter. 
 
Men i vilket fall som helst så va den där HR tanten redan från början otrevlig och verka mest besvärad av att vara på plats, när man börja prata om omplacering inom regionen gjorde hon det klart att starta hon en sån utredning skulle den ta 2 veckor och skulle sluta med uppsägning av min tjänst då administrativa tjänster bara va för undersköterskor som kan jobba. Alltså fanns det inga alternativ för en omplacering på mig. 
 
Och skulle jag återgå till jobb och jobba 25% tex så visste jag väl att dom 2 timmaran måste man ju jobba men kan inte bara ha 2 timmar på jobb och inte göra nåt, nej men alltså, ja vad säger man. 
Jag sa inte mycket mer än att jag börja gråta så börja mötet. 
När man redan mår dåligt och få sånt bemötande e ju toppen i botten. 
 
Region skåne är en stor jävla arbetsplats och det känns märkligt att det inte finns omplacerings möjligheten nånstans i hela jävla skåne! 
Men det e ju hennes jobb så hon vet väl.
FK stoppa henne och sa det e inte aktuellt med nån sån insats från arbetsgivaren.
 
Läkaren börja prata om ett projekt, njur eller vad den hete, det va att man 3 timmar, 3 dagar i veckan åkte till en gård och utförde natur saker, plantera blommor plocka bär eller nåt. Inte min grej alltså jag är inte natur kotte och bär människa och detta projekt pågick i 8 veckor men lång väntetid på att komma med. 
 
FK presentera sedan ett annat alternativ som heter gemensam kartläggning och detta innebär ett sammarbete med arbetsförmedlingen vilket kommer kicka igång inom 2 veckor om jag passar in detta projekt. 
Och som jag förstår det då så kommer jag att vara tjänstledig under sjukskrivning från min fasta tjänst. 
Jag kommer att få gå på ett uppstarts möte där man bedömmer vad jag kan tänka mig att jobba med och vad jag kommer att klara av. 
 
Detta projekt är då tidsbegränsat till 12 månader, jag kan när som under dessa månader säga nej nu vill jag tillbaka och kan alltså då bryta och gå tillbaka till min tjänst. 
 
Då kommer man börja på 25% på nåt ställe som passar mig med anpassade arbetsuppgifter som är passade efter mig och min förmåga. Sen kommer man öka tiden efter hand, unegfär som det varit under 2,5 år när jag skall ha återgått till mitt jobb. 
Planen är då att under detta år skall jag vara tillbaka med 100% arbetsförmåga, antingen återgår jag till min tjänst eller så finns chansen att jag får stanna på det stället jag jobbat 12 månader om jag vill och om arbetsgivaren vill så klart. 
 
Jag kan även välja att plugga 12 månader och läsa upp nån kompetens med mera. 
 
Dom kan oxå under första mötet bedömma att jag inte är i tillräckligt bra hälsa ännu för att starta och då händer inget mer än att min sjukskrivning löper på.
Hon på FK gjorde klart för alla parter att det inte finns nån tidsbegränsning på min sjukskrivning utan att den kommer löpa på så länge sjukintygen kommer in. Där finns inget att diskutera kring det, den kommer fortgå oavsett vad.
 
Att ha FK på sin sida känns skumt få man alltid hör skit om dom. Men jag tror att eftersom jag haft chenasen att ha doktor Johan som skrivit väldigt bra intyg så finns det inte mycket att diskutera. Jag har även för 1,5 år sen gjort en utredning som FK starta där jag träffa deras läkare och deras team och denna utredning gav oxå kött på benen. 
 
Efter mötet igår fatta jag inte vad som hänt och HRs bemötande och den tysta chefen som inte sa bu eller bä gjorde mig otroligt besviken. Jag lyssna inte redigt och jag visste inte vad som bestämts men idag läste jag min journal och detta är vad som bestämdes, jag sa alltså ja till gemensam kartläggning. 
Så mycket vet jag nu. 
 
Nu tar vi en dag i taget och ser vart vi landar i detta, kan inte mer än gå åt helvete eller hur? 
 
Adios
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0