När det känns...

Som vad jag än gör så blir det fel eller i alla fall känns det som om allt blir fel. Jag tvivlar på mig själv, tvivlar på min förmåga att göra nåt. Ja man kan kortfattat säga det som om att jag känner mig totalt värdelös. 
 
Sånt jag känt att jag kan och har full koll på känns nu som om jag inte alls kan, vet eller ens har förmågan att utföra. Känslan av detta gör ont, den bränner, den gör att jag känner sån oro inför saker och ting. 
 
Nånstans där inne bland alla dom andra känslorna vet jag att det inte e så, jag vet att det inte e så som det känns men dom kan jag inte få fram för dom andra känslorna om total värdelöshet ligger och blockar.. 
 
I helgen va jag på dragracing, det jag älskar att hålla på med, det slutade i 5 st totala bryt med gråt.. Gråt som stod i halsen konstant hela tiden. Kom hem på söndagen, la mig i sängen och lämna den knappt mer än på tisdagen då jag tvätta 2 timmar. I går va första dagen då jag inte sov från och till hela dagen. 
 
Jag tog mig ut genom dörren för att åka till jobb, säga hej och lämna papper till chefen och samtala en stund. 
Jag börjar inse det som andra insett för ett tag sen, att min arbetsplats är inte lämplig för mig just nu. Vilket suger fet röv, jag älskar mitt jobb.. 
Chefen e inne på samma väg och doktor Johan e snart oxå där, han nämnde det förra tisdagen och det kommer att tas upp igen då min chef vill ha möte med FK, doktorn, mig och HR.. 
Stor oros moment kan jag säga... 
 
Just nu är känslan i mig mycket stor att rymma, fly, åka bort, bara dra. Men vart tar man vägen? 
Vart åker man för att fly sig själv? 
 
Har kollat hotell i stockholm och i göteborg men för att fly från mig själv känns det som om jag behöver en respartner. Vilket jag saknar :( Tror inte det blir bra att dra, fly, rymma på egen hand och vara själv med känslorna som omger mitt mörker. 
 
But I´am lonley now, and I don´t know how to get it back to good. 
 
Solen skiner och jag vakna i morse, titta ut och tänkte idag skall jag ut, sitta i solen, göra nåt. 
Men sen börja det, jag skall bara, bara diska, bara torka av bordet, bara vattna blommorna, bara bädda sängen, bara skura toa, bara dammsuga, bara, bara, bara, bara.... 
 
Nu sitter jag här och har duschat, tittar ut genom fönstret och tänker nu så kan jag snart gå ut.. Då kommer det, trycket, magklumpen, jag skall ju bara ut på gården, sätta mig läsa bok, vad fan e så svårt med det? 
Sen blir jag så trött, så trött... Så nu kanske jag borde sova en stund innan. 
Jag vet oxå att när jag väl lagt mig och sen vaknar om ca 2-3 timmar kommer jag inte gå ut då heller för då e det nåt annat som kommer i vägen. 
 
But I´am sorry now, and I don´t know how to get it back to good. 
 
Sen kommer kvällen och ensamheten känns som mest. 
 
It´s over now, I guess it´s over now, therese no getting back to good.
 
Adios
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0