Ja jag kan hålla facet, dölja mycket, jag kan behålla ett lugn trots tolat kaos inombords, jag kan le och jag kan skratta inför andra. 

 

Men inte när det kommer till doktor Johan. 

 

Telefonen ringer, skyddat nummer, jag svarar, hör hans röst, sen säger han, hur e det? 

Det va som att öppna en vattenkran på full speed, som att himlen öppna sig och ett monsum regn drabbade lägenheten på sturegatan. 

Hur e det möjligt, hur kan det va så? 

 

Beslut e taget, 100% sjukskriven till slutet av augusti, suger apröv men vi e alla överens eller tja kanske inte jag helt och hållet, men Johan och chef e på samma plan, dom anser det omrimligt att återvända i detta skick och inför sommaren när det e kaos på jobb.. 

 

Så jag får en låååååååånnngggggg sommar framför mig, med mycket tid att sitta i mina tankar.. Nu gäller det att hitta saker att göra då och då så jag ite förgår hemma i soffan/sängen. 

 

Första tanken som infinner sig i min kropp är, jag skiter i detta, jag drar.. Men vart? 

Sätta sig på tåget med en packad väska och se vart man hamnar? 

Sätta sig och bara åka och se vart man väljer att hoppa av.. 

 

Adios