Tomheten.

Kom som ett brev på posten idag, ungarna åkte hem igår och tystnaden lägger sig som ett täcke över lägenheten. 
Ensamheten tär på mig och jag känner mig helt borta i mitt huvud. 
 
Detta får mig att tänka och när jag väl sätter igång finns det inte mycket stopp i det hela.
Nåt som jag tänker på e att jag fyller år i November, nollar till och med och tankarna på att slå till med fest, med mat och dricka har varit en sak jag faktiskt tänkte göra. 
 
Men nånstans så känner jag, nej, varför?  
Varför skall jag bjuda folk till mig som inte visat mig ett enda jävla intresse alls den senaste tiden? 
Varför skall jag bjuda folk som tamajfan inte vill umgås med mig årets alla andra dagar? 
 
Sen e det ju så att det inte varit nåt större intresse av att åka och hälsa på mig i Landskrona under detta 1,5 året jag bott här, så varför i helvete skulle det då passa i November?? 
 
Listan på bjudna folk skulle inte ens komma upp i fulla 10 fingrar. 
 
Jag förstår att folk har pojkvänner, flickvänner, sambos, partners, män eller fruar.. Men dom missar en mycket viktig sak, sina vänner... 
Har ni glömt att det fanns såna i era liv? 
 
Eller så e det helt enkelt fel på mig.. Man vill inte umgås med mig.. 
 
Nej nu e jag så där deppig igen... 
 
 
Adios 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0