Icke vet jag.
Efter 4 dagar med mullrande dragracing i Tierp på EM tävlingen och många goa skratt och samtal så kom jag hem sent i söndags kväll.
Jag överlevde flygningen. På dit vägen satt jag brevid Jimmy och det hjälpte, sen hamna jag brevid mediumet Pierre Hesselbrandt från det okända. Han bad att få titta i min handflata och sa till mig att jag hade många år kvar att leva. Så jag fick ju tro han, sen tror jag inte att ett meduim skulle sätta sig på ett plan som skulle störta eller hur? Det måste han ju ha fått nys om innan av sina vad man nu kallar det som dom pratar med om råd. Så jag kunde känna mig säker.
Hemresan va 7 gånger värre och jag hade verkliga katastrof tankar om planet som störtar och alla skriker i panik, ja det e inte lätt det dära med räddslor.
Men jag har haft det super uppe i Tierp och man blir så jävla bra bemött av alla man möter, grymt trevlig stämning mellan alla. Underbart.
Sen kom måndagen och jag visste jag skulle få lida för mina 5 perfekta dagar och så blev det, måndagen blev liggandes i sängen sovandes mest av tiden men jag tog mig i alla fall till stallet på kvällen så det blev en stjärna i kanten för mig, så även tisdagen. Så trött att jag verkligen inte kunde vara vaken, idag e det bättre och det värsta av tröttheten har lämnat mig. Jag vet ju om detta så jag va redo för det så jag boka ingen varken måndag eller tisdag, hade idag som en reserv men idag känns det som jag kan åka till Malmö Raceway och jobba onsdags körning.
Jag är fullt medveten om att jag har lång återhämtsnings tid och detta e nåt som suger, det e jobbigt att vara så trött att man knappt orkar lyfta fingert för att knappa på luren.
Men jag klara det och handen på hjärtat e det nu 3 veckor UTAN panikångest!!! Whoooooooo den du!!!
Ångest har jag och den får jag leva med, det e nåt jag ännu jobbar med att hantera den dagliga ångesten som sitter i bröstet, jag vet att jag mest troligen kommer att få leva med den resten av mitt liv.
En dag i taget, ett steg åt gången och stigen går just nu rakt fram!
Jag är på väg.
Men det ligger ju klart ett orosmoln över saker tex som detta.
Jag vet inte riktigt vad detta innebär, e jag arbetslös nu?
Vad betyder detta och vad kommer hända nu?
Känns värdelöst som fan, 12 år på samma jobb tar nu ett slut som jag inte vet vart det bär mig.
Vad skall det bli av denna gammla jävla uskan som inte har mer utbildning än det jag jobbat med i 12 år, måste jag börja plugga nu, vad skall jag bli när jag blir stor?!?
Ja just nu e det en oviss framtid som ligger framför mig.
Jag vet inte vad som sker i mitt liv efter detta kryss i denna rutan.
Det som mest oroar mig e klart ekonomin som just nu i rasande fart försämras, som tur e har jag föräldrar som vill sin dotter väl, och all hjälp dom gett mig genom åren är guld värt och betyder mer än jag någonsin kan återge <3
När man betalat räkningarna sitter man och tittar på kontot och tänker holy shit pomesfritts.
Men som jag sagt innan, jag har gjort det förr och kan överleva igen.
Fördelen i detta är ju att jag bara har mig själv oftast att tänka på.
Kommer Liam blir det ju klart annat då finns här klart allt han behöver.
Men för det mesta e det bara jag och när jag e hemma så e min aptit som bortblåst, jag lever på rostade mackor just nu, när jag sen tröttnar på det så blir det vanliga mackor, när jag e trött på det så e det flingor och ibland lyxar jag till det med makaroner eller spagetti.
Ja man måste unna sig vardaslyx ibland haha...
Om en vecka e det dags att packa väskan för att bli Trelleborgare för 3 veckor, ja mor och far skall dra på semester och jag skall passa hundrackaren.
Mamma har fyllat frysen till mig så jag kan öta som en kung, eller drottning eller prinsessa eller som jag ärligt tror en narr :P
Pappa har varit i Tyskland och förhoppningsvis fyllat på med icke utgången alkoholaltiga drucker haha..
Ja mamma har gågglat och man blir inte sjuk av att dricka det och man skulle visst smaka det medebums och ja jag blev ju inte dålig sist, den där gången jag upptäckte att den va utgången.
Nej nu skall jag ta en dans med dammsugaren, vattna mina blommor som ser törstiga ut.
Min sambo ormbunken lever ännu och det e jag tacksam för, han e mitt bollplank som jag pratar med när jag behöver ventilera haha..
Nu ballar jag ur känner jag.
Adios
Kommentarer
Trackback
