Vad e det som e så svårt?

Ja det e en fråga jag säller mig just nu. 
E det svårt att föra ett normat samtal med folk om saker? E det svårt att ställa dom frågor man har? 
E det farligt? Vad kan hända? Ja det enda som kan hända e att antingen står du kvar vid din åsikt eller så ändrar du uppfattning och det e väl det som e det värsta för tänk om du inser dina fel och måste be om ursäk, ja det e det värsta som kan hända dig. För andra står det mer på spel i fall du inte ändrar åsikt utan står fast. 
 
Nåja vad kan man göra, kan knappast tvinga folk att lyssna och förstå för det e meningslöst. 
 
Ett nystan som va på väg att rättas ut e nu in rullat igen med en stor jävla knut. 
 
Idag e det ledig dag från jobb som innebär tvätt, egentligen orkar jag inte. 
Kan säga att jobba 75% e fan inte lätt alltså, jag e så trött, så trött. 
Det e precis så jag ibland orkar ta mig till jobb och resten av energin går åt till att göra mitt jobb. 
Men mer än så finns det inte kraft till.
 
I torsdgas föra veckan jobba jag kväll, va hemma vid 22.30 tiden, somna väl runt 24.. Vakande sen kl 10.45 på fredagen och fick brottom då jag skulle åka kl 13. 
Åkte till Lund, va på after work med gamla kollegor. Va hemma runt 01 och somna inte, låg och vred mig och kunde inte komma till ro. Då man druckigt alkohol kan man inte heller ta sina sova piller. 
KL ringde 07, upp ur sängen som en zoombie, iväg till malmö, 12 timmar senare satt jag på tåget hem igen. 
Söndagen gick åt till att sova, sova,sova, sova.. I går va jag ändå så trött att jag knappt tog mig ur sängen till jobb. 
Skall det verkligen vara så här? Jag pallar inte med detta alls. 
E det åldern?
 
Jag har så lång återhämtnings kurva att det e sjukt. Jobbar jag 3 dagar på raken kommer jag knappt av sängen dag nummer 3 sen tar det minst 2-3 dagar innan jag hämtat ny energi för att orka ens diska eller ta mig till affären för att handla. 
Det suger fett mycket rövballe att ha det så här. 
 
Sen närmar sig valborg, den värsta helgen jag vet på hela jävla året,
Detta beroende på vad som skedde en valborg för x antal år sen. 
 
Jag har ett låst inlägg som ligger.. Jag har funderat många gånger på att släppa det offentligt men jag e ännu inte redo, jag e inte redo att lägga det offentligt. 
Jag läser det aldrig men på nåt sätt e den en sorts trygghet att ha det där, jag vet inte varför?
Jag har raderat en massa andra inlägg från den tiden men just detta kan jag inte lägga i papperskorgen..
Kanske skulle jag göra det och se det som borta?
Men det e inte borta, det finns ändå i mitt minne, så färskt trots all denna tid, så färskt att det e skrämande.
 
Adios
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ta hand om dig!
Kram på dig!

2017-04-25 @ 23:07:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0