Egentligen borde jag kanske inte skriva just idag men jag ger det en chans. 

 

Ja mammografi, ultraljud och biopsi är i alla fall avklarat, nu bara vänta på telefonsamtal från doktorn.. Jag går med telefonen i högsta hugg hela tiden... 

 

Jobbat har jag allt gjort så det både räcker och blir över. 2 lediga dagar har jag i alla fall haft nu snart. I morgon är det åter till jobb. Ibland kan jag undra varför jag alltid tar på mig en massa extra, ja jag älskar mitt jobb men ibland borde jag tänka mer på mig själv, min hälsa.. Men när det är kris så får man ju ställa upp jag vet ju att jag har tillbaka det sen. 

Jag vet att folk är rädda att jag skall gå i väggen, ja det kanske jag gör en dag, jag vet inte. Jag märker att mitt humör i alla fall börjar gå åt helvete kan jag säga. 

 

Men det kanske har andra orsaker, jag vet i alla fall att jag känner sån förbaskad ilska att det näst intill är jobbigt att vara i kroppen... 

 

Jag är en person som ställer upp för folk, jag är rättfärdig, moralisk, ärlig. Behöver någon min hjälp så gör jag vad jag kan för att hjälpa till, jag stöttar där jag kan, jag finns där när nån behöver.. 

Men visst skall väl sånt gå båda hållen?

För en sak e dä jävligt säker, jag skitar inte ner mig för att sen inte få ett junta tillbaka... 

Men man kan vara godtrogen en gång, sen aldrig mer. Min stöttning och hjälp lär man sen inte behöva försöka få igen. 

 

En sak är då i alla fall säker, det finns gränser för mig... Och den är snart nådd.... 

 

Nej nu skall jag fortsätta städningen, vänta in mail svar, för att sen fortsätta med ett uppdrag som jag är redo att slänga åt helvete.... 

 

Adios