Är en vanlig fråga när man pratar med nån, mitt standar svar som kommer utan att tänka efter är, det e bra, hur e det själv?

Det sanna svaret är egentligen, det suger fet röv.. Men om man svarar så, så är ju nästa fråga som kommer automatiskt, varför det? Och då måste man försöka förklara vad som e fel, fast man knappt vet det själv, hur förklarar man för nån hur huvudet mår när man knappt själv kan reda ut det som rör sig i huvudet.

 

Hur förklarar man för nån hur man mår när man inte kan förklara det för sig själv?? 

 

Jag bär på för mycket, för mycket som vill komma ut, för mycket som tär på mig, för mycket som bubblar. 

För mycket som tränger där inne som vill se sin väg ut men jag vet inte hur. 

 

Vissa saker kan jag bara inte prata om för det rör mer än mig, det e nån annans hemligheter jag då oxå måste avslöja och det e inte rätt. Men e det rätt att jag måste bära på allt inom mig? 

E det rätt att jag inte skall kunna prata om mina känslor för nån annans skull??

 

Ja i ett av fallen då det handlar om så pass känsliga saker att jag inte kan.

Men att bära det inom mig gör så ont... 

 

Nu e det vecka 28 och som standar denna veckan sedan typ 10 år tillbaka e jag som vanligt på sommarrocken i svedala, 3 långa dagar av gång, musik och skratt. 

Det ser jag framemot men samtidigt har jag en sån känsla, hur skall jag klara det? 

Vad händer om jag inte fixar det, hur hanterar jag min ångest där, bland så mycket folk, hur gör jag om jag får en panikångest attack? 

 

Nåja jag har Emma, Richard, Miafia och Stillne på plats så det finns ju nån att rymma till och prata om det värsta skulle inträffa. 

 

Men man behöver ju inte måla fan på väggen, det kanske går super fint, vem vet? 

Jag vet ju inte förrsen jag prövat eller hur?

 

Detta blir idag min enda ledig dag denna veckan, solen skiner och jag borde gå ut. Borde handla, borde gå ut med soporna, borde gå på apoteket men bara tanken på kommande 4 dagar gör att jag känner mig så trött, att jag tror jag skiter i allt och stannar inne, i soffan, i sängen. 

 

Jag vill inte må så här mer, jag vill verkligen inte.. Nu får det va bra på detta tycker jag. 

 

Jag blir så trött så jag tror jag sover istället. 

 

Adios