Har haft ett par bra dagar, en tyngd från min axel lättade efter ett samtal med mor och far i torsdags, samtidigt som torsdags kvällen va en turbulent kväll. 

 

Fredagen åkte jag till banan, hårda ord utbytades på messenger, åkte hem i lördags kväll då körningen på söndgen blev inställd pga regn.

Söndagen tillbringade jag med Danne, Lina med flera med underbara skratt och helt skönt sällskap.

Fick ett mycket trevligt och glatt meddelade om ett erbjudande jag sa ja till direkt så klart. 

Ja jag kan berätta vad det va, jag fick frågan om jag ville komma åter till Tierp i Augusti och jobba i tidtagningen på EM tävlingen, så klart va mitt svar JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA...

 

Gårdagen va ingen konstigt, tog det lugnt, vila mig efter helgen.

 

Vaknade i morse med en sån tyngd i mitt bröst, började städa, skurade köket och toan med bakterie dödande medel och dammsuga min lägenhet, försökte vila en stund men kunde inte, tankarna flög, ja min hosta hjälpte inte heller till. Gick upp titta på tv, drack kaffe, gick in i sängen och tände tv, stängde tv för 1 timme sen satte igång paddan för lite netflix och PANG!

 

Från ingenstans kom den, ångesten. 

 

 

Trycket, känslan av olustighet kom som ett brev på ett posten, den kom inte smygande den kom verkligen pang på rödbetan. 

Varför???

VARFÖR???

 

 

 

 

Jag försöker bryta ett mönster, jag försöker att bryta mig fri, jag vill lämna saker bakom mig och blicka framåt men mitt sinne e inte på samma plan verkar det som.

Den vill nåt annat men vad?

 

Kanske behöver jag ett riktigt avslut på det som sårar mig, det som finns. Kanske behöver jag berätta sanningen, kanske behöver jag göra nåt grymt jävla elakt mot nån annan för att få frid i mitt sinne. 

 

 

Det är inte bara den saken, det e mer, jag behöver släppa saker, jag behöver släppa saker fria, jag behöver bli fri från mina demoner. 

 

Nothing is fo real, and you know it. 

 

Men ovsett vad så e 5 dagar på raken utan ångest är stort. 

Vem vet det kanske är på rätt väg, jag behöver nog bara filera lite till på mina känslor och släppa lite då och då och vem vet en vacker dag e jag kanske fri. 

Fri att andas, fri att leva, fri att finnas. 

 

I´am having nightmares all the time, for reasons I cant find. 

 

Jag väntar ännu på beräkräftelse på att den som sa den skulle har gjort. 

Men jag tror jag kommer vara död och begraven innan dess. 

 

Jag vet egentligen inte om denna blogg hade nån röd tråd eller nåt egentligen ämne i det hela. 

Men vad gör det? 

Jag roa er i minst i alla fall 2 minuter. 

 

Adios