Ja nu va det ett tag sen jag blogga men jag har liksom känt lite så där med bloggen. 

Jag skulle skriva ett inlägg häromdagen och fick tekniskt fel när jag skulle publicera vilket kanske va tur. 

För den bloggen hade garanterat skapat kaos och oreda och liv. 

Men jag har mina åsikter i ämnet men kanske ändå tur att det inte gick att publicera det. 

 

 

Jag har ju en del snokare här inne och jag vet inte redigt vad som letar efter att finna? 

Tror dom på fullaste allvar att jag skulle avslöja en massa hemlisar här inne om nån dom känner?

Dom känner inte mig då för fem öre men man kan ju snoka ändå, kanske finner man nåt intressant så man sen kan skapa en fejk profil och skriva till mig på fejjan, menar jag minns ju ännu Oscar Svensson och Bertil Gustavsson. 

Dom hade massa åsikter om mig genom sina fejk profiler haha.. 

 

Jag däremot tycker att om man nu har nåt att säga eller fråga kan man göra det rakt ut, då behöver man inte fejka sig fram. Inte så att man får bättre svar då :P 

 

Men jag vet ju 3 av mina snokare, SED kan vi bilda dom till haha.. 

 

Sen e det ju så här att min blogg e mina blogg, mina åsikter och mian tankar. Men då jag vet en del som kan avslöjas i denna blogg om jag skulle känna sån där hämnden e ljuv känsla så e det ju bra att dom snokar för det hade berört dom haha.. 

 

Oj oj vad det där kommer sätta skruv :P 

 

Jag har lite nu återvänt från dom döda efter influensan som tog mig i sitt grepp och jag lovar den va inte rolig nån jävla stans! 

Som tur e så vet man ju att man kommer att komma ur den levandes då det dock inte kändes så emellanåt kan jag erkänna..

 

Jag börjar känna mig mindre ensam här i denna delen av världen och mycket av det har jag Rosita att tacka för, det börja med hästarna och har slutat i vänskap, ja allt kan hända och man har inte slutat leva förrsen man e begravd. 

 

Men nu skall jag återvända till liggandes läge i soffan för att kurera mig lite mer, för nu e jag trött på att vara sjuk och vill återvända till friska Lotta som kan åka till stallet och mysa, saknar herrarna i hagen förfan! 

 

Adios