Så e det, ingen annan kan känna det jag känner, för det e mina känslor. 

Mina känslor e just nu all over the place och jag har svårt att hantera vissa av dom. 

 

Den känslan som e absolut svårast att hantera e ensamheten... 

Den e påtaglig och den e grymt jobbig. 

 

När jag kom hem i går, satte nycklen i dörren och öppna, slår det mot mig... Tystnaden, tomheten. 

Det som e lite så där e att jag även trivs ensam, jag trivs med min tystnad men ibland slår det mot en..

Ja lite så där kanske både och e det. 

 

När jag gick ifrån jobb i går satt folk på uteserveringarna, skratta och hade trevligt. Jag går förbi med en känsla av ledsamhet. 

Tar tåget hem och känner ensamheten ännu mer. 

Jag känner tomheten och tystnaden i min lägenhet. 

 

Jag saknar Bobbo och hans underbara glädje när jag kom hem, hans mys i soffan och i sängen på kvällen, hans snarkande. Han fyllde lägenheten med glädje och välkommande. 

 

Jag saknar BARNEN... Deras jävla musik som jag egentligen hatar men när man kom hem va det liv det va levande i hemmet.

Tystnaden av att man säger hej när man kommer in genom dörren men ingen svarar. 

 

 

Jag trivs som fan i min lägenhet och flytten är trots allt detta det bästa som kunde hända mig, ekonomiskt och själsligt. 

 

Jag saknar närheten till vänner.. Man hamnar i olika faser i livet, man är på olika ställen. 

Vissa har funnit den stora kärleken i livet och fan vad jag unnar dom det.. 

Det e så underbart att dom har hittat hem. Det e precis vad dom gjort. 

Och det förtjänar dom med all lycka i livet...

 

Kan jag känna mig osidosatt? Oja absolut.. Men oavsett vad e jag glad och lycklig för dom. 

Deras lycka smittar av sig.. Önskar man att man lyckades finna detsamma? Oja absolut.

 

Min stora kärlek e överkörd av ett tåg och e begravd för länge sedan haha.. 

Jag fick aldrig nöjet att lära känna han :P 

 

Sen e det ju lite så oxå att jag lär inte hitta nån heller från min soffa.. Haha inte så att han bara kommer komma in genom dörren och säga Tadddaaaaaa här e jag... Men man kan ju önska haha.. :P 

 

Ibland tycker jag synd om mig själv, i går va en sån dag. 

Såna dagar har vi nog alla.. 

Då man frågar sig, vad behöver jag.. Barn? Karl? Ny hund? 

Eller helt enkelt bara mig själv? 

 

 

Idag blir det en tripp till Trelleborg till mor och far för att hämta en sak jag behöver nästa helg.

 

Adios.