Ja det va ju ett tag sen jag skrev, julen e förbi... Första gången på 18 år som jag firat jul utan min äldsta son.

Det va tomt som attans kan jag säga.

Många undrar vad som hänt med min son, jag väljer att i nuläget inte skriva den storyn då jag vill undvika påhopp från ett visst håll.. Vilket håll det e kommer jag inte heller berätta för då startar jag nåt som jag verkligen inte pallar med.

 

Nyår firades med det underbara sällskapet Sara, vi satt här hemma, åt pizza, drack öl, spela på youtube och landa sen på 18 års klubb efter 12 slaget. Men man har inte roligare än vad man gör sig eller hur.

 

Jag har börjat sätta trappa ner mina happy pills, detta pga av att jag blivit tjock som fan och oavsett vad jag gör så blir jag bara fetare... Så jag tog beslutet på egen hand att det va dags.

 

Abstinens javisst! Och duktigt inte nådiga.. Men om jag får välja några dagar med abstinens eller förbli tjock som en fet gris så e valet lätt.

Jag kommer naturligvis att börja på dom igen OM mitt mående skulle vända till det sämre, då har jag inget annat val.

 

Men som jag mår just nu så känns det rätt i tid, för ja jag mår skit bra, i kroppen och i min själ.

Jag har klart saker som jag måste arbeta på och med, jag har lång väg kvar när det kommer till min relation med min äldsta son och även min minsta. En dag i taget, lugnt och stadigt.

 

Jag har bytt jobb, eller ja bytt och bytt jag har bytt avdelning, jobbar ännu med cancer men med en mycket större diagnosgrupp. Vilket typ är allt utom sarkom, lymfom och uro...

Det kommer ta tid så klart att komma in i allt det nya men jag känner mig taggad.

 

Mitt skiftande i mående händer ganska så hastigt... Kan säga att flytten till Landskrona hade en mycket stor del i det hela.

Flytten kan man säga va första steget mot ett liv som jag mår bra i.

Jag kan för första gången på många år leva...

Har lite ouppklarade saker kring huset som jag hoppas löser sig inom snar framtid, sen kan jag lägga det livet bakom mig helt.

 

Jag är 50% sjukskriven till den 2/2... Och vet ni... Jag känner mig klar, jag känner mig redo... 3/2 tänker jag återgå till mina fulla 85% och jobba som en vanlig människa igen.

Det har jag att se framemot.

 

Jag har även den 1/4 att se framemot... Då är planen, den kan ändra sig men än så länge e den kvar. Då skall jag träffa min äldsta son för första gången sen den 4/4 2016....

 

Kärlekslivet???? Tja stadigt singel haha.,.... Men ärligt talat e det inget jag känner att jag vill ändra på just nu. Jag trivs med mitt liv som det e. Ja jag blir ganska ensam här ibland i Landskrona, jag skulle önska att jag ´kunde träffa mina vänner oftare. Men man har ju jobb, familjer, barn eller barn på väg och pojkvänner eller kks och massa sånt som man också måste ha tid med, Sen förstår jag att som tex inte Camilla kommer på spontan kaffe som hon gjorde i Arlöv, eller Lina som kom på en spontan cigg i carporten på kvällen.

 

Jag klandrar inte når, jag valde att flytta och det gjorde jag för mitt välmående och av ekonomiska själ..

 

Men va fan... Just nu känner jag att livet leker och turen har vänt och livet ler åt mig igen, för första gången på 2 år känner jag glädje, livslust och bara sånt jävla lugn i min själ...

 

Det ni e en underbar känsla...

 

Adios