Ett gnäll inlägg...

Ja idag blir det d.... 
 
Jag har mycket att vara tacksam för, jag har fått träffa min son men det blir ett annat inlägg...
 
Men jag har en annan känsla, ENSAMHET!!!
 
Jag vet inte när eller vad som gjort att jag inte har nån enda jävla vän kvar? 
Det kanske inte e så eller ja jag vet inte men min känsla e då tamajfan på det viset. 
 
Ni kan inte ana hur man känner när man sitter en fredags kväll ensam i soffan med endast blommar att prata med och man ser på facebook vad alla "vänner" gör eller umgås.. 
Det e då jävligt svårt att inte kommentera, antar min inbjudan försvann i posten.. 
 
Jag är jävligt flyttbar med tåg, jag bor inte ute i ingenstans utan färdmedel att ta mig nånstans.. 
 
Men alla e som POFF.. Borta.. 
 
Jag känner som om jag fan inte existerar alls.. 
E jag osynlig? Det kan inte ha undgått folk i min omgivning om hur jävla ensam jag känner mig? 
 
Nåja jag pratar med min ormbunke, nu e jag ledig 1 vecka från jobb så för att inte glömma bort helt hur man talar så får det bli samtal med blommorna.. 
Annars finns risken jag e stum snart...
 
Det spelar ingen roll om jag frågar folk om dom vill göra nåt, för ingen skall göra nåt när jag frågar men sen kommer taggningar och annat på facebook under kvällens gång, då heter det, det blev så hastigt..  
 
Jag skall nog börja äta fulldos av antidepressiva, för denna känslan av total ensamhet och utanför känslan kommer en vacker dag driva mig till vansinne.. 
 
Men nu skall jag prata med min ormbunke för även min telefon e knäpp tyst.. Kanske beror på att det e helg och tänk om jag skulle fråga om man vill umgås, hemsk tanke....
 
Jag sitter här i min ensamhet och funderar på livet och vad fan som egentligen gör skiten värd att leva i.. 
 
Adios 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0