Se på attans.

Idag fick jag en fråga av Emma om jag skulle lägga ner min blogg helt då hon titta in då och då men inga nya inlägg fanns.
Min första tanke va ja visst fan jag har ju en blogg :)
Nästa tanke som slog mig, vad fan har jag för lösenord på den haha..
Men efter lite funderande och tankeverksamhet så lyckades jag allt minnas lösenordet.
När jag ändå va inne på bloggen så kollade jag runt och wow jag har inte skrivit i denna på över 1 år.
 
Jag har tänkt ett par gånger att återuppta bloggandet men jag e inte helt överens med mig själv.
När jag väl börjar skriva finns det sällan stopp på mig, vilket då kan innebära att jag kanske blottar mig för mycket,
Sen samtidigt är ju en blogg till för att typ användas som en dagbok, dela med sig av tankar, känslor och sånt trams.
 
Då jag inte bloggat på över 1 år så finns det ju massor som hänt..
 
För att börja nånstans så e jag fortfarande deltidssjukskriven. Jobbar 50% nu alltså 4 timmar om dagen. Ibland funkar det utmärkt ibland funkar det inte alls och tröttheten tar över kroppen.
När man e trött i själen kan man inte sova bort det hur mycket man än önska man kunde.
Den tröttheten får man på nåt sätt lära sig att leva med, vilket faktiskt är mycket svårt.
 
Jag har känslor som svallar all over the Place ibland och det e svårt att hantera ibland. Man kan säga att jag har pms humörsvängningar alltid. Ena stunden e jag glad, nästa sur, för att skifta till ledsen för att avsluta med ilska.
Jag vet aldrig när jag vaknar på morgonen hur mina känslor kommer vara på kvällen.
Antar man kan säga att jag är extra känslig för saker?!?
 
På jobb försöker jag naturligvis tygla mig men inte ens där lyckas jag ibland.
 
Jag har i alla fall omfamnat singel livet med allt vad det innebär, sedan mitt föra förhållande har jag varit ensam.
Detta är nog ett medvetet val samtidigt som det inte e det.
Jag saknar närheten av nån annan så klart, vem gör inte det när man e singel?
 
Men när man lever själv lär man sig mycket om sig själv, man lär känna sig själv på ett helt annat sätt och man förstår vad man e värd här i livet.
 
För vem förtjänar inte det bästa?!?
 
Nåt jag lärt mig är också att under mina förhållande har det varit en sak som varit återkommande i det mesta, jag måste försvara vem, jag e, vad jag gör och varför. Detta e ju klart något man tröttnar på. Jag e jag och jag e som jag e. Jag skall inte behöva försvara vem jag faktiskt är. Jag kan inte bli nån annan för nån annan.
Jag vill vara mig själv, crazy och konstig som jag e född. Jag är inte gjord för att sitta på en pedistal i ett hörn nånstans och inte få leva som jag vill.
 
Vad mer har hänt, jo jag har flyttat, lämnat Arlöv, lämnat huset, lämnat det dåliga bakom  mig, för en super mysig lägenhet i Landskrona, där jag bor ensam. Liam kommer då och då och jag älskar när han e här.
Tonåringen befinner sig på annan ort, detta får bli en blogg för sig en vacker dag.
 
Med flytten bättrades mitt mående med stort steg. Jag lämnade ett hus som gjorde mig sjuk. Ja så kan man faktiskt säga det. Inte bara fysiskt utan även psykiskt. Jag har bättrat min ekonomi med 100%.
Från en hyra på 8200 i kallhyra har jag nu 6800 kr och värmen ingår, vatten ingår jag slipper vatten och sopor dör 1300 kr i kvartalet.
Jag har en el räkning på 300 kr i månaden från 4000-5000 kr i månaden i huset. Detta eftersom värmen va så klart eluppvärmd.. Detta får också skrivas mer om i en annan blogg.
 
Nej nu känner jag att ni fått ta del av en liten bit av vad som hänt i mitt liv.
 
Vem vet när nästa kommer :D
 
Adios
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0