Jag hade mer stål i mig, att saker inte tog mig på detta viset.. Jag trodde verkligen inte att nåt skulle få mig så här ur balans. Men jag hade fel, ack så fel.. Jag kanske skrattar åt detta om nån vecka och tänker fan vad löjlig jag va.. Ja så kan det vara. Men just nu skrattar jag inte den saken är säker. 

När jag prata med chefn igå ang ledigt idag och i morgon så kände jag mig lite töntig men när chefen sa jag förstår precis, jag va likadan,,, Då kändes det bättre på nåt vis.. 

Jag kör i alla fall filosofin, om jag inte säger nåt så finns det inte... Men nånstans så försökte jag det när jag gick till doktorn och va säker på att han skulle säga, det e inbillning där finns inget... 

Men det sa inte doktorn, faktiskt gjorde han inte det... Han borde inte få betalt för det besöket för han gjorde inte som jag ville haha... 

 

Sen att gå och jobba i går va kanske inte nån bra ide för jag va helt borta, satt och läste på patienterna i 45 min och ändå visste jag inte vad jag läst. Det e illa det... Mitt humör va så illa att jag ville slå till en kollega, jo tjena moss liksom... 

 

För att tala i klartext, få ut det till nyfikna, så slipper jag en massa frågor om vad det e med mig så kommer jag ta tillfället i akt att skriva det här, i min blogg.... 

 

Jag har funnit en knuta i mitt vänster bröst.. Ja en sån där jävla löjlig knutjävel... Detta behöver inte vara nåt detta VET JAG... så bespara mig dessa kommentarer, bespara mig oxå en massa det blir bra skall du se, allt ordnar sig bla bla bla... 

Som både doktorn och jag kom fram till i går är så klart, 1 jag börjar närma mig riskåldern, 2 ärftligheten för vi har genen i släkten... Så 2 av hur många faktorer som kan spela in vann jag i alla fall... whooooooo vinst till Lotta...

Jag kände denna knutan för ett tag sen, ignorera den för jag skulle ha mens.... Men den försvann inte... Brukar du undersöka dina bröst fråpga doktorn.... Ehhhhhhh nope icke nicke, fann den va en slump i duschen typ.. Då vet du inte hur länge du haft den.. Ehhhh nej doktorn det vet jag icke... 

 

Nu kan detta naturligtvis vara helt ofarligt och detta vet jag, jag försöker få mina tankar på bara det hållet, bara det och inget annat.. Men det går si så där... Nu är det väntan på mammografi, ultraljud och biopsi som väntar och den är värst... 

 

Alla mina cellförändringar, när dom fann polyperna med mera.. ALDRIG någonsin har jag varit rädd... Men nu e jag... Varför? Varför är detta annorlunda? 

Jag har ju denna vägen vandrat med cellförändringarna som va ganska så nära annat håll.. Men aldrig jag va rädd för det.. Jag kände nånstans att det inte va nåt... Varför känner jag inte det denna gången? 

 

Nåja man skall inte måla fan på väggen försen han e där... Så varför gör jag då det... Jävla fan försvinn...

 

Camilla har varit och är ett stort jävla och det bästaste stöd just nu... Hon ser till att jag inte går bananananassssss,,,

Men jag känner att jag skulle behöva lite norrländsk kärlek i form av en viss norrlänning.. Så jag tror bestämt väskan packas för en tripp med SJ till Norrland över helgen... 

 

Adios amigos....