En redig massor av saker. Men främst skulle jag önska att jag kunde en mycket mer än jag kan..

Alltså inte kunskapsmässigt så jag e ganska så fulllärd och det får inte plats så mycket mer i min hjärna... 

Men när man va liten va världen så mycket bättre...

 

Man trodde det bodde en man på månen som titta på en då och då. Man trodde på tomten, att tomten kom med alla julklapparna. Man trodde att pengar växte på träd och att ens föräldrar hade ofantliga mängder av dom...

 

Men sen växte man upp och då sprack allt det där man trodde på. Tomten fanns inte, det va pappa, morfar eller en granne som satte på sig vitt skägg och lurades, mannen på månen finns inte och pengar växer verkligen inte på träd. Man har aldrig ofantliga mängder av den där varan..

 

Inget man trodde på när man va liten stämde när man blev vuxen.... Varför blev man då vuxen? Man hade så bråttom att bli vuxen, att klara sig själv.. Nu med facit i hand hade jag nästan önskat att jag förblev liten och kunde fortsätta tro på tandfen och tomten... 

 

När man va liten kunde man vara exakt vem man ville.. Ville jag vara prinsessa så va jag det, ville jag vara kung så va jag till och med det... Sen blev man äldre och då upptäckte man att nej bara för att jag vill vara prinsessa så e jag fan inte det för det finns andra visst som har förtur på det. 

 

När man va liten gifte man sig med sin drömprins och storken kom med bebisarna... När man blev vuxen så insåg man snabbbt det finns ingen drömprins och helt ärligt storken kommer inte med bebisarna.. Först plågas man 9 månader sen måste man krysta ut ungen efter flera timmars olidlig smärta.. Den verkligehten fanns inte när man va liten... Tur det kanske....

 

Men vad hände egentligen med ens fantasi? 

 

Jag har fantasin kvar och mitt barnasinne har jag sparat ganska så bra men så klart inte i samma utsträckning. Men vissa folk har inget alls kvar, dom blev gravallvarliga när åldern kröp uppåt.. Så där på gränsen till att man knappt får skämta eller skratta... Hur kul har egentligen dessa människor? 

 

Jag gillar fortfarande att leka, gunga och dumma mig... Det mår jag bra av, sen att folk glor som fan på mig, ja so be it.. Men helt ärligt känslan att få bli ett barn igen hihi :P 

 

För handen på hjärtat livet va enklare då.... 

 

MEn den där vuxen tiden den kommer oavsett om man vill det eller inte tyvärr.. Den där dagan då du har ansvar för dig själv... Då du skall klara dig på egen hand... Vissa leds in i vuxen världen med en stadig hand och står på stadig mark när den börjar, andra kastas rakt in i den, ner för ett stup med hoppet att landa på fötterna... 

 

Men på nåt sätt så lär man sig flyga på egna vingar, man lär sig livets gång, man lär sig överleva på dom medel man har.. Man lär sig hur man lever i den vuxna världen. 

Nåt ingen kan ta ifrån en är i alla fall ens fantasi, för mig finns fortfarande den där mannen på månen... 

Jag kan klara det mesta som vuxen livet kastar mitt håll...

 

Men ibland kan man önska att man kunde mer....

 

Speciellt till jul.... 

 

 

 

Tequila adios amigos